Än en gång fick jag bevis på vilka som betyder nått.
Under min kusins partaj i helgen skojades det friskt om både det enda och det andra men när vi skulle åka hem ropade Pappa B på mig och vi pratade lite snabbt innan han fick en kram och vi for.
Jag är fruktansvärt dålig på att berätta för någon att något är fel eller att något inte stämmer i mitt liv men han fick en snabb inblick i något som trycker mig.
Idag fick jag en kommentar av min kusin att jag kunde höra av mig om jag ville prata av mig.
Jag har tagit bort kommentaren av olika anledningar.

Just nu är saker och ting bra igen. Livet känns underbart om man bortser från snön som fallit under veckan och den skygga solen som jag vill skall kika fram. Sedan kan jag lägga dit 1000 småsaker som också hade kunnat göra livet lite roligare. Mer pengar, solsemester, mer jobb (ta det på rätt sätt), fler vänner, ny bostad.. mm.

Men det underbara med detta är att det är det här som är en familj.
De som ser igenom min ibland inte så skarpa fasad, de som kan läsa mellan raderna och märker att något är fel.
Den där kusinen som erbjuder sig att lyssna, komma med råd (ibland hårda men oftast väldigt sanna och rättvisa) eller bara finnas där med en stor nybryggd kanna kaffe.
Jag har den inställningen att allt löser sig och tar oftast saker och ting med en klackspark.
Det finns ingenting jag inte klarar av känslomässigt. Men ibland kan det vara skönt att veta att dom där människorna finns. Ibland kan det vara skönt att spy galla över någon eller bara få berätta hur man egentligen mår.
Mindre kul är dessa människor när dom kommer på att vi skall ha krig på diverse sätt. Har hänt att jag fått glass upptryckt i ansiktet och även blivit dränkt med vatten.

Åh va jag längtar tills sommaren när vi kan busa i deras stuga, min fars gamla hem.
Det kommer alltid kännas som hemma! 


MAMMA! Skärp dig! Allt är OK, ingen har dött, jag är inte ledsen, ingen har varit elak med din lilla dotter.
Ville bara visa omvärlden att det faktiskt finns så underbara människor som hela familjen B.