Är det jag?

Fick precis ett samtal från en av de underbaraste vänner jag har.
Han har haft en jobbig period sista tiden och idag har han pratat med diverse människor för att återhämta sig och komma tillbaka till jobbet. Tydligen har mycket i samtalen handlat om mig.
Denna människa har ställt upp för mig i vått och torrt, i skillsmässan och all annan skit jag varit med om de sista åren. Detsamma har jag försökt göra för honom. När han tappat all sans och balans har jag från norr försökt styra upp hans liv i söder. Ringt och jagat vänner och bekanta som kan ta hand om honom där han befinner sig.
Idag fick jag veta att jag var "ren" i hans ögon. Vet inte riktigt om jag förstår vad han menar med det..
Han lät inte som dig själv...

Jag vet att jag är en sådan människa som gärna låter andras välbefinnande gå före mitt eget och vill gärna hjälpa när jag kan. Jag brukar skämta och säga att jag vill rädda hela världen och lite så är jag nog.
Jag är oftast glad och klarar att hålla en hel del på mina axlar innan jag ramlar ihop.
Visst har jag också en akilleshäl men den är svår att komma åt. Mitt liv med allt trassel, tjaffs och besvikelser har nog gjort mig ganska stark och säker på mitt liv, då är det lättare att bära andra som har det jobbigt.

Min fd man, Moas pappa, sa alltid att den som en vacker dag fångar mig ordentligt kommer ha en av de underbaraste människor man kan få vid sin sida. Någon som alltid ställer upp vad som än händer. Det kanske är ett rätt bra betyg från någon som känner sig så illa behandlad och besviken för att jag lämnade vårt förhållande.
Och i hans fall stämmer det nog, hur mycket han än sårade, vad han än gjorde fel så fanns jag vid hans sida.
Jag hoppas jag kan göra detsamma för en kommande sambo i framtiden...



DJUPT DET BLEV!
Inte likt mig. Det klär mig inte, men jag håller mig ung på det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0