Förlåt!

Vet egentligen inte varför jag ber om förlåtelse men de känns ändå som det är rätt ord.
Alexandra och Pontus, jag tycker otroligt mycket om er båda!
Vill inte att någon av er skall vara ledsen. Det tog så hårt på mig idag när ni båda ringde och grät.
Jag kommer alltid finnas här för er!
Alex: Dina ord om mig och din mor värmde mer än något som någon annan sagt. Det är den absolut bästa komplimang jag någonsin fått. Du värmer mitt lilla hjärta damen.

Ligger och ser på Notting Hill och tänker på T3. Han får alltid mig på bra humör.
Vilken tur att han svarade i telefonen och pratade mig till rätta.. *ler*
Dock så har jag en dotter som är otroligt orolig vilket kanske inte är så konstigt efter kvällens alla händelser.

image414


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0