Tårarna rinner medför mina kinder både av besvikelse och ilska. Inte pga att jag lämnar övik utan pga pga det samtal jag just hade. Vissa människor slutar aldrig förvåna mig.
Blir inte sårad pga dennes handlingar men jag vet någon annan som kommer bli det med tiden. För första gången sa jag inget utan sa snällt hej då och avslutade samtalet. Men nu efter är jag så arg och så besviken på mig själv för att jag gjorde de val jag gjorde en gång i tiden. Jag kan vara anledningen till att någon kommer må dåligt över detta i resten av sitt liv.
Den enda människan jag vill skydda från allt ont. Den enda människan som jag älskar ovillkorligt. Mycket ångrar jag med henne ångrar jag aldrig.
Jag älskar dig mer än något annat Moa!

Tack annelie för att du alltid finns och lyssnar. Inte ofta jag är ledsen men de få gångerna mitt glada humör tryter är jag glad att du finns bara ett telefonsamtal bort. Älskar dig gumman! Och du... Gå ronden rätt nu.