Jag har dagligen kontakt med min underbara väninna och i dessa samtal pratas det om allt mellan himmal och jord. Den sista månaden har bestått av väldigt mycket snack om karlar. Ja, av den äldre varianten.
Idag kom vi in på ämnet kontrollbehov. vilket måste vara den värsta förhållandedödaren som finns.
Det är som att hoppa från Eiffeltornet, en oundviklig död.

Det finns olika nivåer av kontrollbehov.
Det kan nästan vara lite småcharmigt när han i början vill veta vad du gjorde igår eller vilka du umgicks med.
Kan även vara lite charmigt med lite svartsjuka. Det kan förhöja självkänslan lite om jag vet att min karl blir lite sotis av att andra karlar flörtar med mig, för han skall veta att jag är hans och ingen annans.
Detta måste vara på den nivån när det är av ren välvilja och nyfikenhet.
Denna kan även vara en jobbig nivå där det balancerar på gänsen mellan charmigt och småjobbigt.
När du känner att du heldre är tyst ang krogkvällen med vännerna än berättar det för du vet att han skall kommentera det. Han vill heldre att du skall vara hemma, även när inte han är där.
Detta kan dock med tiden utvecklas till den hemska nivån som innebär att han kontrollerar varje steg du tar utanför dörren. Han har kontakt med dina vänner för att veta var du är, har varit eller är på väg.
Han förföljer dig när du åker till jobbet för att kontrollera att du verkligen åkte till jobbet.
Problemet när det gått så här långt är att människan med kontrollbehovet ofta inte släpper taget även om det tar slut.

I mitt eget förhållande är det viktigt att båda har egna liv. Detta betyder inte att man får ha sex med vem man vill, men att man känner att man kan umgås med både kill- och tjejkompisar utan att partnern skall gnälla, skälla och vara sur i 4 dagar. Detta innefattar även att man inte "snokar" igenom varandras telefoner, datorer eller jackfickor för att försöka hitta något. I ett långt gånget förhållande kanske dessa saker är gemensamma och då är det en annan sak. Kontrollbehov anser jag vara en överdriven form av svartsjuka.
Man måste ha tillit till varandra!


Vad beror kontrollbehovet på?
En svår fråga men jag kan tänka mig att det kan bero på dålig självkänsla, otrygghet och andra psykiska tillstånd.


Hur botar man kontrollbehovet?
Ett visst kontrollbehov kanske man kan arbeta bort med hjälp av att höja självkänslan hos den människan som är svartsjuk. Jag anser att det handlar mycket om respekt för andra människor.
Respekt är även en av få saker jag anser att man kan kräva i ett förhållande.
Får man inte den respekt man förtjänar i ett förhållande och känner att partnern är för svartsjuk och har ett för stort kontrollbehov kanske det är bättre att avsluta förhållandet. Möjligen jobbigt för stunden men vill man dela sitt liv med denna människa och leva på ett sådant sätt resten av sitt liv?