Låter ungefär som sånna inlägg man har i sina skor när man har hålfot, men icke..
Dagens första inlägg tänkte jag skulle handla om mina nära och kära.

FREDRIK:
Näms lite då och då i denna blogg som min allra bästa vän.
Fredrik är lättsam, glad och hjälpsam. Han ser direkt på mig om någonting är fel och skäms inte över att visa mig sina svaga sidor. Här kan jag gråta ut mot en trygg axel och berätta mina innersta känslor. TACK!

Damen då kallad:
Tror inte att någon missat denna dam i min blogg, vi kommenterar varandra hej vild på dagarna.
Bara 16 år men ändå så klok och go. Hon är dotter till min "gubbvän" och jag trivs otroligt bra i hennes sällskap.
Vi börjar få en god relation och springer på stan var och varannan dag nu för tiden. MYS!

Den ohängde brodern:
Detta är damen så kallads lillebror. Han är charmig på sitt lilla sätt. En kaxig 14-åring med skön humor och ett stort hjärta. Efter att få höra allt snällt han säger om mig smälter jag. Denna pojke kommer gå långt.

Pappa PUCKO alias "Gubbvännen":
Någon som klev in i mitt liv med stormsteg. Får mig att le, skratta och må otroligt bra.
Vi är så lik varandra att det ibland blir jobbigt. Samma åsikter, tycke och tänkande. Han har fått mig att från¨gå mina principer och det känns bra. Mina sinnen är fulla med bruk och all sans och balans är som bortblåst.
Tycker om honom!

OLA:
Min lilla Ola. Hur kan man sakna en människa som man aldrig träffat. Detta är en människa som jag konstigt nog kan prata med om allt. Han får saker som är tunga att helt plötsligt kännas enkla och lätta att lösa.
En riktig vän!

Sara Satmara:
Jag är så glad att denna underbara varelse kom in i mitt liv. Hon ger mig styrka att gå igenom det jag gör även fast hon själv inte märker vad hennes ord och egna styrka ger mig. Hon utnyttjas även dör sin frisörkunskap och sitt klädintresse. UNDERBAR!

Min Bitch Annelie:
En stockholmtjej som nämns lite då och då, tjatar till sig uppmärksamhet här på bloggen men de är hon värd.
Detta är en människa som alltid ställer upp, jag kan ringa till henne mitt i natten och hon svarar alltid glatt och låter mig prata av sig. Tror vi båda känner trygghet hos varandra även fast vi en gång i tiden var motpoler. Vi har växt samman även fast vi bott på olika orter och idag är vi mer lik varandra än ett par tvillingar.

HELA MIN FAMILJ:
Hit hör inte bara de närmaste, min bror och mor. Hit hör även deras respektive familjer och min kusin Jenny.
Min mor och bror vet jag älskar mig för den jag är, inklusive alla livets misstag.
Men att deras respektive gör det värmer.
Mammas man som hjälper mig så fort han får chansen, broders sambo som alltid finns som en hjälpande hand men en människa jag uppskattar riktigt riktigt mycket är Jenny.
Hon har ingen anledning att hjälpa mig i dag, de va en annan sak när vi va små pch jag alltid var minstingen.
Men idag finns hon alltid när jag behöver hjälp, någonstans att bo, barnvakt eller bara en pratstund över en kopp kaffe. Blir långt mellan gångerna nu, tanken kommer ofta att jag skall åka dit, men då lockar familjen PUCKO eller sängen. Måste bli bättre på kaffedrickandet.
Om du läser detta Jenny skall du veta att du och din familj har fått en stor del i mitt liv sedan min far gick bort och framför allt sedan jag flyttade "hem". Älskar dig som du vore min syster!



Någon som inte blivit högfärdig nog?? Fattas det några centimeter på längden??