Sitter och tittar lite på bilderna på "Mimmi" och Lille-T, kommer sakna dessa 2 underbara barn otroligt mycket.
För bara några dagar sedan kröp Lilla-T in i min famn och kramade mig. Har aldrig sett honom sån.
Har aldrig känt en sån kärlek från honom som just då? Behövde han bara en trygg famn i det kaos dom lever i för närvarande? Han har börjat söka en otrolig närhet och säger Åh när jag stryker handen genom hans hår och snusar honom i nacken.
"Mimmi" grät floder när hon var hemma hos mig i Söndags och insåg att jag och deras far inte skulle fortsätta ett liv tillsammans. Svårt att förklara för små barn varför man inte bara kan älska varandra.
Jag är inte en människa som kan smutskasta deras far inför dem, dom skall kunna leva i den trygghet dom känner, inte få veta vilket monster deras far kan vara. Dock förlåter jag lätt, men inte efter idag.
Men dessa barn berör mig.
Innan de åkte hem i söndags kröp dom upp i min famn och bara kramades medans deras far satt på hallgolvet med huvudet i händerna. "Mimmi" kröp närmare och närmare och tryckte sig hårt mot mig, Lille-T höll kramade min hand medans han satt ihopkurad i mitt knä. "Mimmi" grät..
"Mimmis" ord när hennes far inte var nära skär i mitt hjärta. Önska jag kunde finnas där för henne.
Jag kommer alltid minnas er 2 små busungar. När jag tittar på bilderna av er kommer jag alltid bli varm i hjärtat!



Av respekt till deras mor tänker jag inte lägga upp bilder på dem.