Idag arbetar jag från pappa PUCKOs bil. Sitter just nu i ett vägarbete strax efter flygrakan mot Östersund.
Vi ska upp och ta Östersund med storm idag.
Ja ringde just min mor och frågade om barnvakt i helgen. Helt OK enligt "mormor" så nu får jag dricka sprit i morgon.
De va inte igår men jag känner att det skall bli riktigt skoj att gå ut med mina gamla vänner, grabbarna grus.
Sedan kom en oväntad fråga från min mor.
-Träffas du och pappa PUCKO som kompisar?
(Första tanken blev, VA? vad vet hon? tills jag kom på att hon menar som kompisar och inte bara kollegor... vet inte vad jag tänkte på.. *host)
-Jo, det gör vi. *Fniss*
Sedan fick jag lämna över telefonen till pappa PUCKO som hade en kort konversation med min mor ang kedjor till mina fönster och hur pappa PUCKO skulle få mig på rätt bana i livet. HAHA!
Rätt bana, har jag någonsin varit på rätt bana?

Snabb resume:
Jag är uppväxt i världens minsta by i jämtlands mörka skogar. Där växte jag upp med min mamma och bror i ett hus vi verkligen fick kämpa för att ha råd att behålla.
Min far bodde med sin mor i hans barndomshem där jag spenderade varannan helg.
Flyttade hemifrån när jag började gymnasiet och fick exraknäcka på sjukhuset för att ha råd att bo i närheten av skolan.
Jag vet hur det är att äta makaroner alla dagar i veckan, tur att jag älskar pasta.
Jag hoppade av hantverkarprogrammet efter första året för att byta till en "riktig" linje, PLUGG PLUGG PLUGG!

Efter gymnasiet flyttade jag en kort sväng till Östersund och det va nog inte det smartaste jag gjort.
Levde med en man som blev arbetslös, vi hade inte råd att behålla lägenheten så jag flyttade hem igen.
Blev för mycket sprit och ekonomiska problem kring honom att jag var tvungen att lämna honom.

Tillbaka till stan igen, stan... hehe.. sollefteå menar jag.
Jobbade en stund på callcenter innan jag fick chansen att åka utomlands och jobba.
Denna chans tänkte jag inte missa eftersom jag aldrig haft råd att göra något sådant innan.
Nu betalade min dåvarande pojkvän detta.. här började jag leva.
För första gången i mitt liv slapp jag vända på varenda krona.
Levde loppan på Malta en stund innan vi flyttade hem till Sverige igen och jag hamnade i Göteborg.
Där har jag gjort mina vändor både i jobb och med grabbar men tillslut hittade jag "mannen-i-mitt-liv".
Trodde jag då...
Vi gifte oss, skaffade barn och flyttade till norrland.
Visade sig snart att detta inte var mannen i mitt liv, jag flyttade ifrån honom och började plugga för att bli något.
Min ekonomi gick i botten när jag stod med både hus och lägenhet och en fd man som bara ville jävlas med mig.
Fick då mitt livs chans när jag blev erbjuden det arbete jag har idag.
Nu, ca 8 månader senare har jag sålt huset, lever i en lägenet tillsammans med min dotter, har kommit på fötterna ekonomiskt igen och mår bättre än jag gjort på länge.

Vad jag vill förklara med detta är att jag inte alltid varit den människa jag är idag.
Idag har jag pengar så jag klarar mig men jag har verkligen kämpat mig hit.
I denna historia ingår egentligen en massa elaka män, nära och kära som mist sina liv och en massa strul.
Jag är en människa som älskar livet och min mor har fostrat mig till att pengar inte är allt även om de underlättar.
Jag säger som jag alltid gör:
Älskar jag dig gör jag det för den du är. Är du den jag vill leva med kan jag göra det i ett tält bara det är med dig.
Nu ska jag fortsätta skriva min offert och titta på vägen.. börjar känna av åksjukan.
BLÄ