Jag ligger och tittar på en film som får mig att fundera..
fundera på vad som gör att man handlar som man gör i olika situationer.
Varför blir man besviken på en människa om den inte gör som man förväntat sig?
Varför blir man glad när man blir överraskad? Varför drar man sig tillbaka när man blir sårad?
Varför klampar man fram som en elefant så fort man blir glad?

För några månader sedan sa en människa några kloka ord till mig som verkligen har fastnat och fått mig att tänka mycket på dessa.
"Man blir bara besviken på sina egna förväntningar"
Är det inte så med allt, att det är vi själva som styr över vårt beteende och våra handlingar.
Om vi slutar förväntar oss saker av varandra kanske vi inte skulle bli besvikna, då kanske vi alltid skulla bli glatt överraskade över allt som hände runt oss.

Åh, jag hann med bussen idag, lyckig även fast jag gick till hållplatsen 20 minuter innan utsatt tid.
Åh, han pussade inte på mig mig innan han åkte till jobbet, men de har han ju ändå gjort varje dag de senaste 20 åren vi levt ihop.. vad gör en dag hit eller dit?
Åh, jag fick inte det där jobbet jag trånat efter i flera år, men jag får iallafall arbeta som vikarie inom äldrevården.

Förstår ni vad jag menar?! Man kanske inte skall ha så stora förväntningar på saker och ting som händer runt omkring en, man kanske ska njuta av stunden precis för vad den är.
Just nu vill jag klättra i träd medans det ösregnar!