Jag har gnällt på Mr.Niceguy hela helgen att han är senil och att man blir det efter man fyllt 30 men nu får jag nästan skämmas.
Åkte till dagis i morse och lämnade Mojjo, satte mig i bilen och rullade mot jobbet.
PIP.. åh ett sms från Mr.Niceguy. Svarar på det medans jag rullar längst Bergsgatan..
Svänger av på skolhusallen och i höjd med köpmangatan kommer jag på att jag inte har med mig datorn till jobbet.
Skyller allt på Mr.Niceguy. Hade inte han sms:at mig hade jag defenetivt kommit på det tidigare... eller inte.
Typiskt mig helt enkelt!
Fick iallafall åka tillbaka hem och hämta datorn.

In på jobbet och magen börjar kurra, HUNGRIG!
Sms:ar lite med grabbarna grus och bestämmer att jag äter lunch med dom kl 9. FRUKOST!
Tror Mr.Niceguys kära arbetskamrater blev lite fundersamma när jag kom och åt med dom.
Jag är ju som alla mina vänner vet inte så blyg av mig. Har man jobbat inom den här branschen så länge som jag har så har man fått lite skinn på näsan och kan svara för sig.
Ok, mamma, jag kanske inte var så blyg innan heller men det skyller jag på min uppfostran.
Jag har åtminstonde lärt mig att vara artig även om jag aldrig kan vara tyst *ler*

Men nu är jag tillbaka på jobbet och sitter med arbetstelefonen klistrad mot örat.