Moa har vaknat till lite nu efter att hon fick alvedon.
Men nu verkar det gå utför igen.
Hon ligger här och tittat på TV medans jag bloggar.
Jag önska jag hade någon här som tog hand om oss.
Man blir så låst som ensamstående.
Jag kan inte rasta hunden, inte gå ut med soporna.. INGENTING!
Men Mojjan går före allt. Hon ÄR mitt allt!

Bilden på bordet är min underbara farmor.