Slingrar mig uppför indalsleden på väg att hämta mojjo. Vaknade i morse och var otroligt depp men nu känns det ok igen. Spelar musik i bilen så ymot håller för öronen med sina små tassar. Kanonglad av ingen anledning alls. Funderar lite på att åka vill fröken Trileia i morgon. Hon får tillbaka sina barn från Fredde idag. Saknar de små. Jag och Fredde umgås ju inte ki samma utsträckning som förr. Ikväll kommer det nog upp lite bilder från veckan i stockholm. Har verkligen haft en underbar tid med kollegorna. Men konstigt nog har jag umgåtts mest med de kollegor jag tidigare träffat minst. Har hittat en av de roligaste och underbaraste kollegor man kan ha. R från stockholm. Även hans kollega johan har förgylt mina dagar där nere. Skrattade gott när man insåg att de jobbat 20 respektive 29 år i branschen. Jag är inte ens 29. Nä nu är jag strax framme. Indalsleden är otroligt vacker. Tråkigt att man blir så hemmablind. Kram