"Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle."

Redan stressad till mötet på dagis pga möte. Kommer ut i bilen och vrider om nyckeln.
"gnugg"
VA?! Inte nu!! Vad är de här?!
Provar igen..
"gnugg" "gnugg"
JÄDRA BIL!!!!
Får gå tillbaka in till gubbarna som sitter kvar och äter och be om hjälp. En otroligt snäll herre erbjuder sig att knuffa igång bilen. TACK!!
När vi kommer hem efter mötet på dagis går Mojjo ut i köket och ropar samtidigt.
-Mamma, Mojjo äter äpple.
Inget konstigt i det, hon brukar gå och hämta ett äpple när hon är sugen. Bra med lite frukt.
Efter en stund kommer hon in till mig och säger.
-Mamma, hjälpa mig skära äpple.
Mojjo har försökt skära äpplet i bitar med en vanlig matkniv vilket inte gick så bra.
Efter några sekunder ser jag att de droppar blod från hennes pekfinger och frågar vad hon gjort.
-Mojjo skära sig.
Inte ett pip, inte ett grin. Hon hämtar själv ett plåster och ber mig hjälpa till att plåstra om henne.
Så nu har Mojjo Hello-Kittyplåster på fingret. Och mamma har skurit äpplet i bitar.

Den här dagen har varit ett rent helvete men jag har trallat igenom den med ett leende på läpparna trots allt.
Mötet på dagis förgyllde dock min dag enormt mycket. Så skoj att höra allt underbara ord om min dotter.
Nu fick jag bekräftat att jag är en helt OK mamma. Ibland behöver man få höra de.
Det är många gånger jag känner att jag inte räcker till. Men lite har jag lyckats med iallafall.
Det underlättar när man har världens underbaraste dotter.