Jag trodde att vissa beteenden växte bort med åren.
Tex. att gå bakom ryggen och sprida lögner. Det trodde jag hörde till lågstadieåldern.
Men ICKE!
Springer än idag på människor som smutskastar andra för egen vinning, folk som kastar skit på varandra som dagisbarnen kastar sand på varandra i sandlådan. SANDLÅDA ÄR VAD DET ÄR!

Jag försöker omge mig med folk som tillför något i mitt liv och som gör mig glad men tyvärr är en av mina sämsta egenskaper att jag är så förbannat godtrogen och blåögd. Jag vill verkligen ge människor en chans att visa vem dom är och en chans att visa att de kan förändras till det bättre men någonstans måste jag dra en gräns. Men det är svårt.
Jag förlåter och förlåter och förlåter tills jag inte orkar mer. Tills jag är så nedtryckt i skorna att jag inte ens ser över sulan. Jag ser ändå något gott i alla människor.
Jag älskar och tycker om människor för den människan dom är, inte den jag vill att de ska vara.

En till av mina sämre egenskaper är att jag inte kan ljuga.
Visst har jag försökt med vita lögner och det fungerar skitbra... i 5 minuter när sanningen bara bubblar ur mig.
Detta har tyvärr gjort att min liv tagit en drastisk vändning sista tiden. Önska jag kunde ha ljugit första gången frågan kommit upp. Ljugit för att skydda en annan människa, men jag kunde inte.
Så snälla, fråga mig ingenting ni inte vill få ett ärligt svar på.

Just nu vill jag bara njuta av de människor jag har i mitt liv som verkligen gör mig lycklig och som verkligen tycker om mig för den jag är. Ni vet vilka ni är!