Begreppet vuxen innebär att en person är gammal nog att klara sig utan stöd från föräldrar eller andra vårdnadshavare. I västerländska samhällen brukar denna ålder anses vara uppnådd vid mellan 18 och 21 års ålder, vilket också brukar kallas myndighetsålder. I vissa kulturer går gränsen vid yngre år, och är i vissa fall synonym med termen könsmogen.


När man fyller 18 blir man "vuxen" i mångas ögon men hur kommer det då sig att det finns människor i 30-års åldern som fortfarande inte är vuxen i mina ögon?
Vissa är vuxen redan när de fyller 18, de bor hemifrån, tar hand om sig själv, tar ansvar för sina handlingar mm.
Andra som är i 30-års åldern har visseligen flyttat hemifrån men kan inte ta vara på sig själv, tar inte ansvar för sina handlingar och lägger ner hela sin själ på att engarera sig i andras liv istället för sitt eget.

Jag minns ett samtal med min mor när jag var yngre, någon gång i tonåren, på den tiden när man hatade allt och alla och tyckte att hela världen skulle kretsa runt ens egna liv.
Hon förklarade att när man är ung pratar man alltid om sig själv. Hon sa flera gånger åt mig att jag skulle sluta se mig själv och se världen runtomkring mig. (kanske inte bokstavligen så men med samma innebörd)
Jag vet inte om detta beror på någon form av osäkerhet och att det kanske växer bort med tiden när man blir mer och mer säker på sig själv.

Idag har jag en dotter som går först i mitt liv, helt plötsligt är det inte jag som står i centrum.
Jag mår så pass bra i livet att jag kan bry mig om människor runt omkring mig som inte är lika tillfreds med deras tillvaro. Jag kan finnas där och stötta mina vänner i deras med och motgångar och mina vänner gör detsamma för mig.
Det är en underbar relation som jag bara haft med mina vänner sedan jag blev vuxen.
När man var yngre skulle man alltid vinna något i alla relationer man hade, tyvärr spelade det ingen roll på vems bekostnad.

Tyvärr finns det även människor, i mitt vuxna liv, som fortfarande inte är "vuxna", de vill suga musten ut en och kan inte glädjas åt att någon annan har det bra. Folk som vill förstöra och göra allt för att såra andra människor. Folk som bara ser sitt eget välbefinnande.
De kan förändras, det har jag sett med egna ögon.

Det finns en underbar människa i mitt liv som precis blivit vuxen, bara över en natt.
Han har vaknat och insett att han skall njuta av tillvaron istället för att rasera den för andra.
Jag är glad att jag har honom i mitt liv. Från att tidigare sårat mig och lekt med andras känslor och gjort mindre genomtänkta handlingar ser han idag till sina nära och kära och tar ansvar för de handlingar han utför.
Han är en underbar människa, pappa, vän och.. mm.

Fler kanske borde fundera på hur de kan förändra sig och faktiskt bli vuxen, vare sig man är 18 eller 38.


För mig innebär att vara vuxen även:

*att jag får äta godis när jag vill.
*att jag kan äta glass till middag.
*att kunna vara barnslig och njuta av de.
*att ha rena och hela strumpor i strumplådan.
*att veta när det är för stökigt och man måste städa.
*att pussla med pengarna så de räcker hela månaden.
*att gråta när man ser att bensinpriset gått upp.
*att se nyheterna och förstå vad dom pratar om.
*att läsa tidiningen varje morgon.
*att dricka mängder av kaffe.
*att inte ha någon mamma som berättar för mig hur jag skall sköta saker.
(men det gör hon ibland iallafall)