Den här dagen har verkligen varit hemsk. Jag har nog aldrig tidigare varit så besviken på någon.
Men botemedlet på morgonens sorgestund blev en promenad längst havet. Kallt och ruggigt men den gjorde mig ändå varm i hela kroppen. Människan har fått så många chanser att ändra sig men nu får det vara nog.
Jag tänker fortsätta att må bra och ha "fasters" ord i bakhuvudet. De finns fler bubblor..
De va bara den ena bubblan som sprack, den andra svävar fortfarande runt och gör mig glad.