Idag har inte Mogge haft det lätt. Vi har varit i garaget hela dagen. Mitt på dan kom Alex, Pontus, Ulrika, Linnes, Ante och en kille till och kikade på Anders motorcykel. När dom hade åkt gick jag själv in och ställde mig vid motorcykeln.
Jag talade högt precis som jag alltid gör vid min fars grav. Lovade Anders att jag alltid ska finnas för hans barn och förklarade hur mycket jag saknar honom.
Det blir ett dilemma för mig med alla tårar samtidigt som jag inte vill att Mogge ska tro att mina känslor för honom blir mindre. Jag saknar Anders massor men jag älskar inte Mogge mindre för det. Jag känner att jag håller tillbaka tårarna ibland för att Mogge inte ska tycka det är allt för jobbigt, även fast jag vet att han skulle lägga armarna runt mig och trösta mig.
Jag behöver bara Mogge mer just nu, jag älskar honom och detta har gjort mig mer rädd om honom.