Sitter på toaletten och bloggar. Ja jag är så nördig att datorn får följa med, tar det lång tid måste man ju ha något att göra.
Fina flickor bajsar också.. men bara i smyg.
Ska strax krypa i badet med Mogge och mysa en stund medans barnen leker.

Har under tiden Mogge lagat mat legat i sängen och läst en blogg som tillhör Mojjos faster.
Jag kan ärlig talat säga att jag saknar henne och hennes mor och far. Visst att jag hade mina dispyter med hennes far en gång i tiden men då visste jag inte det han visste och vägrade nog inte att det han sa var sant.

Jag var en gång gift med Mojjos pappa och bodde i Göteborg. Den stad jag ansåg vara mitt hem. Jag sa att jag aldrig skulle flytta därifrån. Har aldrig trivts då bra på en plats som där. Men när Mojjos pappa ville prova bo i norrland så gav jag med mig och tänkte att vi kunde testa under min mammaledighet.
I Göteborg hade jag mina vänner, världens bästa jobb, en liv... ett hem. I norrland hade kände jag bara ångest över min fars bortgång, oro i kroppen och har aldrig känt mig riktigt hemma. (Förrän nu).
Vi flyttade iallafall hit och köpte hus.
Idag älskar jag att bo här i Sundsvall. Jag har vänner, föräldrar (ja jag räknar min mors man som min förälder, därav plural), sambo, dotter och 2 extra busungar, ett helt OK jobb och min fars grav att gå till när ångesten tränger på.

Mojjos pappa har flyttat tillbaka medans jag bor kvar, Men ibland saknar jag Göteborg. Jag saknar inte honom men jag saknar vännerna, staden, hans familj, min extra familj... familjen Ambjörnsson, Björlanda båthamn, jobbet mm.
Jag vill åka ner. Jag vill träffa Mojjos faster, jag vill träffa hans underbara mamma och hans roliga far.
Mojjos farfar har en sån där underbar humor som kan få mig att skratta så jag kiknar. Inte många som älskar göteborgshumor som han.
Jag ska ta med mig Mogge och åka på semester så snart allt annat är gjort. Nu när vi vet vilken ekonomi vi har.

Men i helgen ska jag mysa av Mogges familj. Den familj jag hoppas jag ska leva med resten av mitt liv.