Min underbara skitunge.

Mojjo har redan somnat men jag kan inte slita mig. Hon ligger här tätt tätt intill mig och andas lugnt och tryggt. Hon luktar så underbart gott, trots svettigt hår fullt med grus och annat skräp från dagis. Jag älskar min dotter mer än livet själv.

Vi finner trygghet i varandra. Blir hon ledsen kryper hon upp i min famn och blir jag ledsen kramar hon mig hårt. De 3.5 åren som gått har gått så otroligt fort. Jag minns när jag gungade henne till söms om kvällarna, när hon log sitt första leende, när hon gungade i gungan och skrattade så hon kiknade. Jag minns när hon första gången stoppade händerna i snön, och första gången vi badade i Vivstavarvs tjärn. Jag kommer ihåg varje ögonblick i vårt gemensamma liv. Alla dråpliga ord, allt bus och alla diskussioner vi haft. Vi har skapat minnen tillsammans....

Jag älskar Min Moa Mattilda, mer än livet, mer än något annat. För henne kan jag offra allt, det är hon som får mitt liv att gå runt, min värld att snurra och min mun och mina ögon att le utan att jag själv ser de.

Underbara unge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0