Rast på jobbet.

Livet går vidare och jag är tillbaka på jobbet. Önska jag kunde vara hemma med Mogge idag med. Oron att han skall försvinna växer. Tänk om det händer honom något ute på vägarna när han åker runt halva sverige.
Imorse kröp jag tätt tätt intill honom och bara njöt av hans doft och hans värme. Väckte honom genom att dra handen i hans underbara hår. Älskar denna människa mer än livet. Allt som skett har fått mig att inse hur värdefull Mogge är för mig.

Läste på ST.nu idag. Vilka underbara kommentarer alla har lämnat. Även jag skrev där i tisdags. EFA har skrivit, Alex och Pontus Kusin, flera gamla vänner och arbetskamrater åt Anders. Det är många som minns honom.
Jag tror att alla minns honom som den glada, hjälpsamma och spralliga Anders som jag kände.

Jag tror att Alex och Pontus har det lite lättare nu när de har kusin Linnea på plats. Deras mor har blivit ett stort stöd för dem båda och jag tro ärligt Anders ler uppe på månen när han ser sammanhållningen mellan familjerna just nu.
Dom vet att jag finns här trots att jag sitter på jobbet idag, Alex vet att hon kan ringa när hon behöver mig.
Just nu tycker jag att dom skall ta vara på tiden med Linnea och försöka skratta och gråta tillsammans. Livet går som sagt vidare. Jag om någon vet hur det känns. Man glömmer aldrig men man lär sig leva med det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0