Tårarna tar aldrig slut. Jag, alex och moa rymde till havet. Här sitter vi och minns. Anders alla galna upptåg. Omtänksam, snäll och lagom galen. En av få människor som alltid kunde få mig glad. En människa jag kunde ringa mitt i natten som släppte allt för att komma som en riddare på vit häst trots att vi inte var tillsammans längre. Ofattbart. Pappa PUCKO kommer alltid vara MIN Pappa PUCKO.