I jämtlands mörka skogar.

Åh va jag njuter när jag är här. Det ligger ca 10 cm snö på backen och snön faller sakta från himlen.
På adventsgranen ute på gården skiner ljuser och det känns som när man var liten.

Jag minns när jag va liten tös och vi bodde i det ljusblå huset. Då jag kröp in i gropen som blir under adventsgranen, dit snön inte nåt, och låg och tittade upp mellan kvistarna och kisade in i ljusen. Kisade man strålade ljusen lite extra.
Är det kanske så att jag börjat tycka om snön och julen nu när jag blivit större?

Nu ska vi snart åka hem igen. Mammas lilla lappjänta ska stanna här hos mormor i helgen. Jag saknar henne redan. Men jag får hämta henne på söndag igen. Hatar verkligen att vara utan henne.
Häromdagen påstod någon att jag och Mojjo alltid hänger ihop och jag måste nog hålla med.
Jag älskar att vara med min dotter och tycker att de få timmarna hon varit på dagis de senaste veckorna är pest och pina. Men barn måste få träffa andra barn och andra vuxna för att bli sociala barn. Träning inför vuxenlivet.
Men hade jag fått bestämma hade hon fått stanna i den här åldern i 3-4 år till. Älskade barn!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0