Har precis krypit ner i sängen efter att jag suttit uppkrupen i soffan under en filt i strax över en timma.
Jag mår verkligen skit över det här. Kan inte sova, inte äta och oron släpper inte hur mycket jag än försöker förtränga det.
Det är bara skit på TV:n. Har sett en dålig film och nu fortsatt på en annan.
Hör hur alla andra sover, till och med DINO sover. Inte ens han håller mig sällskap.

Men man hör mycket på natten när vanliga ljud är tysta.
Båtar ute på havet strax innan 3. Grannens telefonsamtal, alla som spolar i huset, hundar som skäller någonstans.
Men det jag lyssnar på allra mest är andetagen från mina nära och kära.
Älskar att ligga och lyssna på Mojjos lugna och trygga andetag. Älskar att jag kan ge henne den tryggheten.
Hon vaknar av mardrömmar ibland men det räcker med att jag lägger en hans på hennes huvud så somnar hon om igen. Tänk vad en mamma kan ge trygghet.

Mycket som har hänt de sista dagarna. Vi får se hur det utvecklas i framtiden. Förhoppningsvis till något bra.
Men det får tiden utvisa. Nu ska vi se om tiden snart kommer ikapp mig så jag också får sova.