Vänner..

Idag när jag satt utanför jobbet helt ensam i solen satt jag och tänkte på mina vänner och varför jag tycker så otroligt mycket om dem. Jag har massor med bekanta, såna där människor jag gärna umgås med men inte ringer när tårarna sprutar eller precis efter det hänt nått helt underbart.

Tjohanna (Johanna) är en sån människa som jag kan ringa till om vad som helst. Hon är en av de första jag tänker på när det händer något i mitt liv. Jag vet att hon glädjs åt mig när jag blir glad och är förstående när jag är ledsen.
Hon är en människa som jag kan komma på att jag saknar att umgås med, en människa som jag kan sitta och prata med i timmar utan att det blir tråkigt.

Annelie är också en människa jag kan få "crawings" efter. Men henne är jag van att inte träffa så ofta.
Min underbara vän som jag vet finns där resten av mitt liv, vad som än händer. En människa som funnits där genom bra och dåliga saker sedan vi lärde känna varandra. Det är henne jag vet att jag kan ringa mitt i natten bara för att få höra att hon tycker om mig när jag är ledsen och ensam.

Fredde saknar jag inte så ofta för han finns så nära. Vi träffas inte så ofta sedan han skaffat sambo och jag Mållgan men han finns ändå där. Om det är något jag vill ha hjälp med så vet jag att han alltid finns där. Även hans tjej är go och snäll och jag hoppas och tror att vi kommer börja umgås mer bara jobb mm har lugnat ner sig lite. Fredde är nog min allra bästa vän. När ändå han nämns vill jag nämna hans barns mor, Ronica, även hon är en klippa i mitt liv.

Camulla (Camilla) får mig alltid att skratta. Jag älskar verkligen våra korta dumma samtal. Det slutar alltid med en massa tok och flams. Snack om skägglådor, stukade fötter eller stämpling. Då inte vilken stämpling som helst utan "pupp"-stämpling. (Be mig inte förklara) Tackar Tom för att han fixade så jag och Camilla träffades.
Önska vi kunde ses oftare bara.

Sist men inte minst (jo, fysiskt) av mina närmaste vänner kommer Linéa.
Min lilla asiatiska gumma. Hur jobbigt saker och ting än har varit har vi hittat tillbaka till varandra. Hon fanns där för mig när jag behövde henne i våras och det betyder mycket för mig. Ett kanonsällskap för en fika på stan, en kaffe i Birsta eller varför inte för en kväll fylld med sällskapsspel. Min egen partypingla.

Alla har sina olika egenskaper och jag tycker om dem allihopa.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0