Då var vi där igen. Ligger med Mojjo i mörkret och gråter. Kramar min sovande dotter så hårt att jag knappt vet om hon svimmat eller somnat. (Jo, hon har somnat, jag skojade lite)

Idag är det farsdag, en av de där helvetesdagarna som återkommer varje år.
Idag har jag sett hur Mogges familj firat sin far. En idag stolt familjefar till 3 barn och flera barnbarn. Han fick glädjas åt nya fina tofflor, en bra bok, 2 trisslotter utan vinst mm. Att se lyckan i denna familj när de träffas är en underbar upplevelse men det kan även bli jobbigt. I mitt hjärta finns ett tomrum som under stunderna med denna familj fylls med kärlek, men som strax efter blir tomt och vakumet som skapas gör så ont att jag vill slita ut den biten av mitt hjärta och kasta bort det.

Jag älskar min far, ibland kanske mer än vad han förtjänar. Hans sista ord är inte det jag vill komma ihåg men det gnager i mig hela tiden. Jag önska vi hade hunnit säga förlåt och varit glada innan vi la på luren den gången.
Men mindre än 2 dygn senare var han borta.

Det är 7 år sedan nu...
Men idag känns det som de var i somras allt hände. Jag saknar honom. Jag saknar inte bara han som person. Jag saknar att krama han alltid orakade ansikte. Jag saknar att killa honom under fötterna tills han blev arg. Jag saknar att se honom sova på soffan. Jag saknar lukten av hans äckliga kaviarmackor. Jag saknar lukten av hans snuskiga ciggaretter, trots att jag känner samma förbannade lukt flera gånger i veckan. Jag saknar hans envishet, hans tjurighet. Jag saknar precis allt med honom, även det jag hatade när han levde.

FY FAN VA JAG HATAR DEN HÄR DAGEN!!!
Snart är det jul, ännu en helvetesdag.

Alex, Timi, Lotten och många fler känner nog igen sig i det jag skriver. En tanke går framför allt till Alex och P. Mina 2 bonusbarn som miste sin underbara far, Anders, för ca 2,5 månad sedan. Det enda jag kan säga är att man inte glömmer, men det blir lättare och lättare att leva med det.

ÄLSKAR DIG MIN FAR, TOMMY BERGSTRÖM