Förlora sin far/mor eller son/dotter, vad är värst?

Sedan Anders dog har det blivit mycker diskussioner om det är jobbigare att mista sin far för tex Alex eller mista sin son för hans föräldrar. Nu är alla olika och alla tar tragedier på olika sätt men i det här fallet tror jag att det är värst för Alex.

Jag tror att man kan mäta detta i relation. Hur bra relation man har med den som går bort.

Om jag skulle mista Mojjo idag skulle mitt liv näst intill gå under. Hon är mitt barn, ett oskyldigt litet barn där jag är hennes trygghet, där hon är mitt allt.
Om Mojjo hade varit, säg 50, skaffat en egen familj med en egen dotter, man och möjligtvis ett eller annat djur har ju hon en ny trygghet i dem. Hon har en "ny" familj.
Om Mojjo i det skedet skulle gå bort skulle det självklart vara otroligt jobbigt men jag tror ändå att det skulle vara jobbigast för Mojjos dotter.
Än en gång med tanke på att det är dom 2 som har tryggheten hos varandra, den relation de har till varandra dagligen, som en familj.

Hänger ni med? Förstår ni hur jag tänker?
När något sånt här händer förändras hela levnadsplanen. Fötterna sparkas undan och tryggheten är borta.
Är man vuxen och har några års livserfarenhet har man förhoppningsvis en stor trygghet i sig själv och andra, är man som Alex nu 18 är man mitt emellan vuxenlivet och tonårslivet, man vill kunna klara sig själv men ändå ha en trygg famn, ett tryggt hem att komma hem till. Det har inte min Alex just nu.
Hon har en mor som finns där dagtid, en mor som försöker hjälpa henne, släkt som hjälper till med praktiska saker, en vän i mig som försöker stötta och finnas till men ingen av oss kan ersätta hennes trygghet i hennes pappa.

En gång i tiden togs en bild på Anders i en tågkupé på väg ner mot stockholm, det ord som fick förklara den bilden då var TRYGGHET. Detta ord lever kvar hos Alex och P trots att Anders har lämnat oss.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag har tyvärr förlorat både och... Min far då jag var 17, vilket då var det värsta jag varit med om efetrsom han var den enda jag hade. Min mor dog då jag var tre månader. För tre år sedan gick min 26-åriga dotter bort. Man kan inte mäta en sorg med en annan. Alla sörjer på olika vis. Men en sak är iaf säker. En förälder skall inte överleva sina barn...

2009-09-11 @ 08:27:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0