För mig betyder familjen allt. Hade jag inte haft dom så hade jag inte haft något.

Min underbara dotter som sprudlar av energi, som går mig på nerverna så jag ena sekunden är så trött och less att jag nästan skulle kunna sälja henne men som nästa sekund gör något alldeles underbart så jag inte kan annat än att älska henne, krama henne och önska att hon alltid kunde finnas hos mig.

Min sambo som dök upp i mitt liv då jag hatade karlar som mest. Han som vände upp och ner på hela min syn på mänskligheten och fick mig att tro att en karl faktiskt kunde vara vettig. Han som idag alltid finns där för mig och som stöttar mig i både vått och torrt. Även hans 2 barn förgyller min vardag när dom är hos oss.

Mina föräldrar, ja alla 3, betyder enormt mycket för mig. Mamma som nästan alltid kommer med kloka råd och som låter mig vara liten och ledsen när jag känner att jag inte orkar vara vuxen för en stund. Plastpappa Sten som har varit som en extra far sedan jag var ca 10-12 år. Han som är den stadiga handen. Han säger vad han tycker och håller min mor i schack när hon klampar lite väl hårt på mina tår :)
Sedan var vi min riktiga far... Min älskade pappa som inte finns, men dom genom mina tankar får mig att ta beslut efter hur jag tror att han skulle ha gjort. Han som genom sin bortgång faktiskt fått mig att prioritera om mitt liv och leverne. Livet är för kort helt enkelt.

Min bror som jag sedan barnsben bråkat med men som idag är en god vän. Även denna relation blev starkare när vår far gick bort. Min bror värdesätter jag högre än någon kan ana.

Min kusin J med familj är de som ställt upp mest på mig sedan jag flyttade "hem" från Göteborg. Utan dem vet jag inte var jag hade varit idag. Trots att vi inte pratar med varandra dagligen så vet jag att dom alltid finns där. Dom öppnade sitt hem för mig när min far gick bort och även för ett par år sedan när jag och Mojjo behövde någonstans att bo under några dagar. Kusin J är nog mer som en syster än en kusin i mina ögon.

På utkanten av mina värdefulla nära och kära finns även min faster och hennes man. Hennes man som valde att ta någon form av papparoll när min far gick bort. Hos dom känner man sig alltid välkommen när man än sticker in huvudet.
Alex och P, mina AP-barn som jag älskar näst intill lika mycket som Mojjo. Dessa barn har hört till min familj sedan jag träffade deras far och trots att han och jag gick skilda vägar har jag behållt barnen som mina ögonstenar.
Mogges föräldrar och syskon som släppt in mig i deras underbara familj och verkligen får mig att känna mig välkommen. Jag har aldrig fått känslan av att de missunnat mig Mogge, utan tvärtom. De känns som dom är glad att Mogge träffade just mig.

Jag älskar verkligen dessa människor som jag har runt mig och skulle inte vilja byta bort dem för alla pengar i världen.