Idag besökte vi gravarna. Anders och Isaks. De ligger bredvid varandra längst in på kyrkogården.
Trots att Mojjo var med och jag inte hann tänka så mycket på vad jag egentligen känner när jag är där så blev jag ledsen i hjärtat.

Isak har jag aldrig träffat men bara tanken på att en liten kille som idag skulle fylla 3 år är borta får mig att må dåligt.
Att sätta sig in i hur hans mamma, pappa och övrig familj känner sig idag ger mig en klump i magen.
Jag lider med dem.

Anders grav känns dock tom. Det känns inte som om han ligger där under. Jag har inte förstått att han är borta ännu. Men han har fått en gravsten nu. En fin gravsten med lykta i. Och framför har Alex lagt stenar i en halvmåne och stenen längst fram ser ut som en Alhgrensbil, Anders favorit. :)
Jag saknar Anders massor. Troligtvis mer än vad folk tror.
Men jag saknar inte honom som den pojkvän han var utan som den vän jag hade i honom.
Även Mojjo saknar honom, de märks när hon pratar om honom. Idag har hon pratat massor om honom sedan vi var på graven och det kommer säkert bli mer de kommande dagarna.

I morgon är min "helvetesdag".
Försöker hålla emot gråten som sitter i halsen men det är inte lätt. Vi får se hur det går iår.
Man borde tycka att det skulle bli lättare år för år men det är faktiskt olika. Ifjol gick det jättebra men året innan de kröp jag ihop hemma och mådde hemskt.

Jag vet hur natten kommer se ut. Jag kommer vakna vid 4 och vänta på att telefonen ska ringa, det gör jag varje år trots att jag inte ställt någon larm för att vakna just då.
I huvudet kommer den natten spelas upp igen. Jag vet inte om jag ska åka till graven i morgon.
Jag vet inte om jag orkar med det imorgon. Troligtvis åker jag dit på måndag när jag ändå åker förbi..

Vi får se...