Jag och Mojjo satt precis i soffan och såg på barnprogram och kramades lite när hon helt plötsligt vänder sig om och tittar på mig.

-Mamma! Kommer inte Anders på mitt kalas?

Nu blev det jobbigt. Jag hade inte tänkt så långt.
Saknaden efter Anders blev enormt påtaglig nu. Jag vet inte vad jag ska svara Mojjo. Jag svarade bara nej, det gör han inte. Han är ju där morfar Tommy är.
Jag hoppas den förklaringen håller. Jag vet inte riktigt vad som går runt i hennes huvud.

Klart vi saknar honom båda två. Anders var en stor del i vårt liv. Han var bra både för Mojjo och mig. Han fick oss att bli starka och klara oss igenom en period som var jobbig för oss.

Nu är det Mogge som är våran trygghet. Mogge är något av det bästa som hänt mig och Mojjo. Han kom in i vårt liv alldeles perfekt och jag är glad att han finns hos oss. Vad skulle jag göra utan min älskade sambo?