Jag och min chef pratade i morse om att man blir olika människor beroende på vilka man umgås med.

När jag arbetar med Hannah känner jag mig som max 20. Vi busar, flamsar, skrattar och jag vågar släppa lös min sjuka barnsliga sida. Det är både nyttigt och roligt, för när jag kommer hem blir jag MAMMA.

MAMMA är ansvarsfull, riskbedömmande och vuxen i den form att jag försöker tänka på vad jag säger och gör i uppfostringssyfte till barnen. Jag har ett hem att sköta. Ingen ungdomslya utan ett riktigt familjehem som skall städas, donas och fixas. Tvätt som måste tvättas regelbundet, munnar att mata, skolväskor som skall packas, toalettbesök som skall övervakas, hund som skall rastas mm.
När jag är MAMMA har jag alltid fullt upp men känner mig dock aldrig stressas.

När jag umgås med Hannah kan vi umgås med Tex. Singelmänniskor utan barn.
Hur skulle det se ut när jag är MAMMA?!

MAMMA skulle aldrig ta med sig våra 3 barn och hälsa på en singeltjej eller kille. Dom skulle aldrig vilja skaffa barn efter att ha träffat våra 3 underbara monster. 
Andra föräldrar förstår. Åker vi till andra barnföräldrar kan barnen leka och det är med accepterat att det pillas lite och blir lite högljutt ibland. Trots att man tjatar och försöker dämpa barnen så är det ändå något nytt och roligt och dom blir oftast lite "busigare" än vanligt.
Där är nog de flesta barn likadana. Så är iallafall de barn som hälsar på hemma hos oss och det tycker jag bara är roligt.

På jobbet, utan Hannah, är jag nog vaken MAMMA eller 20-åringen. Då är jag nog Fröken VUXEN.
VUXEN är fortfarande ansvarsfull och riskbedömmande. Men här får jag även en annan personlighet i form av ordentlighet. MAMMA flamsar med barnen och 20-åringen flamsar med Hannah. Men VUXEN flamsar inte så mycket. Hon ser ansvaret i jobbet och behandlar det aktsamt. Rutiner skall följas och allt har sin plats.

Hur kommer det sig att man inte lever som samma person när man är VUXEN och MAMMA?!
Varför är jag inte lika ordningssam hemma som på jobbet. Varför har jag inte pärmar märkta med respektive innehåll på hemma. Varför staplar jag inte allt i märkta lådor och hänger nycklarna fint i följd i nyckelskåpet i hallen? Varför går jag inte ut med hunden på utsatta tider eller diskar all disk direkt efter att vi ätit.
För att jag inte är mer än MAMMA, och MAMMA är mänsklig.

Skulle jag vara lika ordningssam hemma som jag är på jobbet skulle jag inte ha något liv. Jag skulle få plocka och sortera leksaker hela dagarna. Jag skulle inte ha tid att busa med våra barn eller vara en go och mysig sambo till Mogge. Nej, hemma kan jag unna mig att vara MAMMA, jag kan släppa lös 20-åringen när jag är med Hannah och på jobbet får jag känna mig lite viktig och vara vuxen.

En lagom blandning.