Idag läste jag lite kommerntarer jag fått ang mitt inlägg om förändningar och fastnade för detta:

Fasen vad bra skrivet! Jag är själv precis inne i en fas i mitt liv där jag helst inte vill befinna mig. Mår skit! Ena dagen är den andra inte lik och jag har ett beslut om min framtid som måste fattas. Folk som inte har en aning om vad som hänt tror sig veta och pratar om det. Folk som vet håller tyst och pratar inte och finns här för mig. Tack och lov har jag varit med om en liknande sak tidigare i mitt liv. Jag vet att jag kommer att ta mig igenom det här utan att dö. Jag vet att dom som pratar utan att veta kommer att få veta sanningen och sen kommer att be om ursäkt för att dom inte frågade mig hur det egentligen ligger till. Detta gör mig starkare men framför allt så gör det mig stolt över att jag själv inte dömmer utan att veta.

Jag har ingen aning om vad denna människa ska ta för beslut eller vad hon varit eller är med om just nu. Men ändå känner jag igen mig i hennes ord.
Det verkar som om det var många som tyckte att mitt inlägg ang förändringar var bra.
Jag står för att jag kanske inte tänkte så när jag var yngre. Jag ska inte säga att jag inte dömt människor för snabbt, pga kläder, vänner eller deras beteenden, men man lär sig med tiden.
Tror att de flesta känner igen sig i det både jag och den som kommenterat skrivit men lever ni efter det?
Dömer ni människor trots att ni egentligen vet att det är fel? Trots att ni läser mitt tidigare inlägg och känner att ni håller med mig.
Jag tror och hoppas att den som kommenterat tar rätt beslut. Ett beslut som denne kan stå för, som får denna människa att må bra. Trots andras fördomar och kommentarer. Det är ju faktiskt hon som skall må bra.

Jag tar mina beslut efter vad jag tror är bäst för MIG och MOJJO! Om jag skall vara helt ärlig tar jag nog mina beslut efter vad jag tror är bäst för min dotter. Hon är min nr 1.