Min första riktiga kärlek hette Robert och vi träffades på skolavslutningen i 8:an.
Han frågade om jag ville testa hans cykel och på den vägen fann vi varandra.
Robert bodde strax utanför Hammarstrand och där spenderade jag all min tid i ca 2 år. Han hade 5 underbara syskon, 3 systrar och 2 bröder samt en underbar mamma och pappa.

Robert lärde mig köra moped, vi fiskade, campade och levde rövare under dessa år tillsammans.
När Robert började gymnasiet flyttade han till Järpen för att läsa översnöfordon men detta blev inte långvarigt.
Tror han bodde kvar i 2 veckor innan han flyttade hem igen och började på BTS i Bispgården så då kunde vi träffa varandra igen.

Minns även att vårt raggaråk var en gammal Merca som var mintgrön som Robert fick av sin pappa.
Jag kan inte klaga nånting på vår tid tillsammans, älskade honom även den dagen jag lämnade honom (om man kunde älska någon på den tiden), men jag tyckte att det blev för jobbigt när jag började plugga i Sollefteå och han bodde kvar i Hammarstrand. Plus att jag hade den inställningen att man inte kunde vara tillsammans med sin första kärlek livet ut.

Jag och Robert har inte haft så mycket kontakt sedan dess. Vi har sprungit på varandra någon gång på byn och liknande och då har man artigt hälsat. Han finns i min vännerlista på FB precis som alla sina syskon och jag tycker fortfarande väldigt mycket om hans familj.
Jag är glad att just han var min första pojkvän och kärlek, han gav mitt kärleksliv en bra start :)