För några dagar sedan fick jag veta att jag hade UVI. Detta är ju något jag var van innan Mojjo kom till världen så jag ryckte mest på axlarna och väntade på att farbror doktor skulle ringa och fixa recept åt mig.
Men när jag la på luren med min barnmorska slog det mig att jag faktiskt inte känt något på 1 vecka. Det var då 1 vecka sedan jag gjorde alla testerna inne hos henne.
Jaja, det kanske är annorlunda när man är gravid.

Igår ringde farbror doktor upp och förklarade att det inte alls var UVI utan en resistent stafylokocker. Resistent mot all antibiotika utom 1, som jag inte fick äta för att jag var gravid. JAHA?! Vad gör vi nu då?

Han förklarade att denna bakterie ofta orsakar sår och att man oftast smittas i sjukhusmiljö.
Jag har fått flera sår de senaste veckorna men dom har orsakats av mig själv. Tappade ju stekpannan på stortån, brände ett stort sår på handen när jag bakade förra veckan, men båda dessa sår är så gott som läkta, bara en liten skråma kvar på handen som troligtvis är borta om ett par dagar.
Men säger läkaren det så är det nog så. Han skulle ringa vidare och rådfråga och sedan återkomma.

Väntade max 10 minuter så ringde han tillbaka igen. Tror han förstod min oro för Lillefot.
Han har ni skrivit ut de enda pillren jag får äta och dessa skall jag knapra i 1 veckas tid.
Tur att det fanns nått iallafall :) Så nu är det bara att äta dessa och hoppas att stafylokockerna inte är resistenta mot denna med.