En känsla av saknad

I samma veva som jag skrev inlägget om Lillefot nyss vaknade en känsla av saknad i mig.
Här sitter jag och skriver om hur lycklig jag är att jag väntar mitt 2 barn, detta efter 2 tidigare missfall, och känner hur glad jag är över att vi lyckats efter allt kämpande.
(Jag och Mogge miste 2 små "räkor" strax innan Lillefot flyttade in, samt att jag haft ett missfall tidigare, så tvivlen har ju funnits att jag skall kunna bli mamma igen)

Mitt i mitt skrivande kommer tankarna på min far. Vilken relation hade han och Mojjo haft om han funnits i livet idag. Hade hon varit hos honom och älskat honom lika mycket som hon älskar sin mormor och morfar S.
Hur hade han känt gentemot mitt nuvarande barn och mitt kommande. Hade han varit en stolt morfar.
Hade han tagit med Mojjo till skogen och plockat hjortron, hade hon fått varit med på allt det där han alltid sa att jag var för liten för eller inte skulle orka. Oftast blir ju barnbarnen mera bortskämda.

Tänk om han fick vara här och se Mojjo växa upp, tänk om han hade fått vara här och se Lillefot födas.

Min far var en man med pondus och en enorm bestämdhet. Men det var först den sista tiden i hans liv jag fick se hur mycket jag verkligen betydde. Att han skulle kunna gå över lik för mig, hans dotter.
Jag minns hans ord som om det var igår. Men det var den 31 maj 2002 jag fick ett telefonsamtal från honom där han bestämt berättade för mig hur jag skulle sköta mitt liv. Hur ledsen jag blev när jag insåg att jag svikit honom genom att leva som jag gjorde, nedtryckt i skorna av en människa jag då älskade.
Tyvärr hann jag aldrig visa att jag lyssnade på hans ord och valde rätt väg tillslut.

Idag hade min far varit stolt. Jag har valt en man i mitt liv som jag vet att han hade älskat. En man som har så många likheter med min far att det ibland är lite skrämmande. En man som gör mig lycklig och som stöttar mig i med och motgång. En man som finns fär för mig och min dotter, en man som kommer bli en underbar far till min son.

Jag minns att min mor skrev ett mail till mig i samma veva som min far dog, att om min far skulle se mig då skulle han vända sig i graven. Hon hade troligtvis rätt.
Men jag önskar han kunde se mitt liv idag. Idag hade han varit stolt över mig.

Jag vet att du håller ett vakande öga på mig och min familj.
Jag kommer alltid älska dig min far!!

Kommentarer
Postat av: bgn

Du vet att han ser dig och håller en vakande hand över er. Han skulle varit en underbar morfar. Lika fjollig som mormor.

2010-09-21 @ 21:57:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0