Idag kom busungarna :) Men längtar efter dom enormt mycket när dom är borta men så fort de kliver in i bilen när man hämtar dem på skolan börjar kaoset.

Inom 1 minut bråkade Mojjo och Tindra. Jag och Mogge gav varandra en vad-var-det-vi-sa-blick och insåg att nu är det full rulle igen.
Fördelen med dessa 2 är att dom skrattar tillsammans efter bara ett par minuter så innan vi var hemma var bråket över och 2 glada tjejer sprang in och lekte.

Efter ca 45 minuter hör jag hur Mojjo stortjuter. Julia har då klämt Mojjos fingrar i dragdörren.
Jag vet hur fruktansvärt ont det gör då jag gjort samma sak själv.
Sånt som händer, men jädrigt onödigt.

Leker fortsätter och jag hör hur Tindra börjar gråta. Sitter kvar på min nuvarande favoritplats, i soffan, och vips så kommer Tindra in och berättar att Julia är dum. Men i det här huset så är alla ungar dumma om man frågar någon av dom. -XX är dum hör jag säkert 25 gånger varje dag och XX kan vara vem som helst av ungarna.
Dom får lösa såna problem själva.
Tindra knatar tillbaka och det tar inte ens 5 minuter förrän jag hör Julia skrika.
-AJ!!
Jag sitter fortfarande kvar och tänker att dom säkert kommer in till mig när det blir blodvite.
-MEN AJ TINDRA!!!
In kommer då Julia med håret stående år alla håll och ser ut som ett åskmoln.
-Tindra försöker strypa mig och drar mig i håret.
Känner att jag inte orkar eller vill gå in och ta upp snacket om hur man ska behandla varandra för den diskussionen har vi haft 1000 gånger. Så jag svarar bara att Julia inte behöver leka med Tindra om hon håller på så.
Julia knatar tillbaka och ut kommer nästa åskmoln, Tindra, och rusar in på sitt rum där hon sätter sig och stortjuter. Nu känner jag att jag vill veta om hon har samma historia som sin syster eller om Julia sagt något för att försköna sin historia.
-Vad är det Tindra?
-Jag får inte vara med.
-Varför inte då?
-För Julia säger att jag stryps.
-Gör du de då?
-Ja...
Öh? JA?
-Varför gör du de?
-Jag vet inte.
-Men då förstår du väl att barnen inte vill leka med dig om du inte är snäll.
-Ja.
Då var den diskussionen slut och efter 5 minuter knatar Tindra tillbaka och leker igen.

Jag känner hur lugnet lägger sig över vårt hem men.. NÄ!
Då börjat katterna busa. Över soffan, under soffan, upp i sängen, runt på golvet, upp i katträdet och så PANG! in i sladden till vägglampan bakom soffan. KLIRR!
Det var bara att resa sig upp från soffan igen och sopa glasskärvor. Ut med hela soffan och halva sängen för att komma åt allt splitter. Under sängen hittade jag även 3 av Mojjos strumpor, en påse halstabletter och även 2 dockklänningar.

Än en gång sätter jag mig i soffan och hoppas på att få se reprisen av lyxfällan då ett välbekant ljud kommer från barnens rum. KLIRR!
Väntar en stund för att se om det kommer nått barn. Och ja, efter en stund kommer Mojjo in med stora tårar rinnandes nedför kinderna men dock inte med det där välkända stortjutandet.
-Min blomma....
En uppgiven dam håller i en trasig kruka och en halv blomma. Den där blomman hon valde själv på blomsteraffären där Lotta jobbar. Den där blomman som hon varit så stolt över och vattnat och pysslat med själv.
Än en gång hade de 2 små hamnat i bråk, denna gång om denna blomma och Tindra hade knuffat iväg den så den åkt i golvet. In med både sop och dammsugare. Bort med allt spritter så barnen kan fortsätta leka och bygga koja.

Nu är kaoset igång. Samma visa varje gång men växtvärk och telefonsamtal.
Detta behöver vi inte gå in mer på men efter 15 minuters samtal med barnen sitter dom nu tillsammans och ser på film.

De där med att ta det lugnt innan en förlossning fungerar inte hos oss!!!!!!!!!!!!!!!!
Är det inte barnen så är det katterna som håller mig sysselsatt. Så glöm alla konstiga ideér om att röra på sig för att sätta igång en förlossning. ICKE! Jag har snart sprungit ett maraton här hemma och ingen bebis blir de för det :)