Trotsålder
De finns olika trotsåldrar i ett "barns" liv. Dessa gör sig märkbara här hemma med 3 barn.
Julia, 8år, är den lugnaste av barnen. Hon är nästan alltid hjälpsam och vill vara alla till lags. Henne får man nästan säga åt att hon måste säga ifrån. Hon gör allt de små ber henne om bara för att vara snäll.
Men de sägs ju att denna ålder är lugnet före stormen.
Tindra, 6år, är i den typiska 6-årstrotsen. UNDERBAR ÅLDER!
Hon är uppkäftig mot både mig, mogge och barnen. Hon bryr sig inte om vad vi säger och får underbara utbrott när hon inte får som hon vill.
Hennes humör är som en berg-och dalbana vilket är normalt enligt psykologers utsago. (Dessa funna på nätet)
Dom får ofta ont i magen pga oro vilket stämmer på henne samt att hennes precision och koordination inte alls fungerar längre.
Hon som alltid varit så lugn kan inte längre sitta still.
Det roliga med denna ålder är att barnen blir väldigt nyfikna och vill lära sig saker vilket vi sett tydligt på Tindra. Hon läser och skriver bättre än sin äldre syster och har ett stort intresse av att läsa böcker.
Mojjo, snart 5 år, har varit inne i en rätt lugn ålder en stund. Ena gången vill hon vara stor och duktig, nästa vill hon vara liten. Hon har funderat massor över hur hennes familj ser ut med Mamma och "Pappa", biologiska pappan och hennes syster, Julia och Tindra osv.
Mojjo har alltid haft en enorm empati och kunnat kompromissa och dela med sig, vilket tydligen är vanligt i 4-årsåldern. Men denna period verkar försvinna.
Någon riktig 5-årstrots finns inte enligt psykologerna, 5-års åldern ska vara en lugn ålder, dom ska bli mer samarbetsvillig, ansvarstagande, tjänstvillig och resonabel. NO! NO! NO! NO!!
Så är inte fallet hos oss, då har Mojjo hoppat över till 6-årstrotsen.
Mojjo blir mer och mer lik Tindra i sitt beteende. Hon får utbrott och hon och Tindra bråkar om nästan allt.
Ingen av dom vill ge sig och Mojjo har svårt att lyssna på vad jag säger åt henne.
Ibland måste jag ryta ordentligt för att hon ska lyssna och nästa gång lyssnar hon direkt.
Hon börjar bli mer och mer uppkäftig mot oss men detta är lite lättare att tygla än Tindra då Mojjo bor med oss heltid och är mitt barn. Det är alltid lättare att säga till sitt eget barn än någon annans.
I skrivande stund rök dom ihop ännu en gång.
Denna gång om att Mojjo inte såg TV:n och bad Tindra flytta sig. Tindra blev arg och skrek att Mojjo kunde flytta sig. Jag sittar faktiskt och skrattar lite för mig själv för det är så här våra dagar ser ut. 2 stycken ungar som är inne i precis samma fas i livet och skall hitta sin plats i syskonskaran.
Till historien hör att dessa 2 har lekt utan problem till bara för 1 månader sedan.
Ut kommer iallafall en liten Tindra stormande och halvskriker.
-Jag får inte sitta på puffen framför Mojjo!!..
Varpå jag svarar:
-De där får ni lösa själv då inte jag sett vad ni bråkar om. Ni kan ju sitta bredvid varandra.
Nu stormar Tindra in på sitt rum och klampar med fötterna och svänger med händerna för att visa sitt missnöje.
Strax efter kommer en nyfiken Julia in till mig och frågar vad det är med Tindra.
-Hon blev arg, men de går snart över.
Julia är nog lite skadeglad ;)
Efter bara ett par minuter kommer Tindra in till mig igen.
-Förlåt för att jag blev så arg på dig.
-Men gumman, de gör inget. Gå in och prata med Mojjo så ni kan sitta tillsammans istället.
Så nu är dom vänner igen.... en stund.
Julia, 8år, är den lugnaste av barnen. Hon är nästan alltid hjälpsam och vill vara alla till lags. Henne får man nästan säga åt att hon måste säga ifrån. Hon gör allt de små ber henne om bara för att vara snäll.
Men de sägs ju att denna ålder är lugnet före stormen.
Tindra, 6år, är i den typiska 6-årstrotsen. UNDERBAR ÅLDER!
Hon är uppkäftig mot både mig, mogge och barnen. Hon bryr sig inte om vad vi säger och får underbara utbrott när hon inte får som hon vill.
Hennes humör är som en berg-och dalbana vilket är normalt enligt psykologers utsago. (Dessa funna på nätet)
Dom får ofta ont i magen pga oro vilket stämmer på henne samt att hennes precision och koordination inte alls fungerar längre.
Hon som alltid varit så lugn kan inte längre sitta still.
Det roliga med denna ålder är att barnen blir väldigt nyfikna och vill lära sig saker vilket vi sett tydligt på Tindra. Hon läser och skriver bättre än sin äldre syster och har ett stort intresse av att läsa böcker.
Mojjo, snart 5 år, har varit inne i en rätt lugn ålder en stund. Ena gången vill hon vara stor och duktig, nästa vill hon vara liten. Hon har funderat massor över hur hennes familj ser ut med Mamma och "Pappa", biologiska pappan och hennes syster, Julia och Tindra osv.
Mojjo har alltid haft en enorm empati och kunnat kompromissa och dela med sig, vilket tydligen är vanligt i 4-årsåldern. Men denna period verkar försvinna.
Någon riktig 5-årstrots finns inte enligt psykologerna, 5-års åldern ska vara en lugn ålder, dom ska bli mer samarbetsvillig, ansvarstagande, tjänstvillig och resonabel. NO! NO! NO! NO!!
Så är inte fallet hos oss, då har Mojjo hoppat över till 6-årstrotsen.
Mojjo blir mer och mer lik Tindra i sitt beteende. Hon får utbrott och hon och Tindra bråkar om nästan allt.
Ingen av dom vill ge sig och Mojjo har svårt att lyssna på vad jag säger åt henne.
Ibland måste jag ryta ordentligt för att hon ska lyssna och nästa gång lyssnar hon direkt.
Hon börjar bli mer och mer uppkäftig mot oss men detta är lite lättare att tygla än Tindra då Mojjo bor med oss heltid och är mitt barn. Det är alltid lättare att säga till sitt eget barn än någon annans.
I skrivande stund rök dom ihop ännu en gång.
Denna gång om att Mojjo inte såg TV:n och bad Tindra flytta sig. Tindra blev arg och skrek att Mojjo kunde flytta sig. Jag sittar faktiskt och skrattar lite för mig själv för det är så här våra dagar ser ut. 2 stycken ungar som är inne i precis samma fas i livet och skall hitta sin plats i syskonskaran.
Till historien hör att dessa 2 har lekt utan problem till bara för 1 månader sedan.
Ut kommer iallafall en liten Tindra stormande och halvskriker.
-Jag får inte sitta på puffen framför Mojjo!!..
Varpå jag svarar:
-De där får ni lösa själv då inte jag sett vad ni bråkar om. Ni kan ju sitta bredvid varandra.
Nu stormar Tindra in på sitt rum och klampar med fötterna och svänger med händerna för att visa sitt missnöje.
Strax efter kommer en nyfiken Julia in till mig och frågar vad det är med Tindra.
-Hon blev arg, men de går snart över.
Julia är nog lite skadeglad ;)
Efter bara ett par minuter kommer Tindra in till mig igen.
-Förlåt för att jag blev så arg på dig.
-Men gumman, de gör inget. Gå in och prata med Mojjo så ni kan sitta tillsammans istället.
Så nu är dom vänner igen.... en stund.
Kommentarer
Trackback