Sitter och bläddrar igenom kategorin Musik här på bloggen och fastnar som vanligt på denna. De är inte ofta jag lyssnar på den för jag vet att tårarna rinner och magen knyter sig. Såret i hjärtat slits upp igen och jag förstör hela dan. Men idag kunde jag inte låta bli. Jag älskar den här låten för att den påminner om min far.

Nu är det länge sedan jag grät över honom. Har mest kommit ihåg saker som gett mig ett leende på läpparna men när jag lyssnar på denna blir saknaden för stor och hela mitt liv remnar för några minuter.
Bredvid mig ligger lilla Milo (alias Lillefot) och sover i vagnen, tänk att han, genom mig, är en bit av dig. Ditt 4 barnbarn, en enda pojken. Jag önskar verkligen att du fick träffa både Moa och Milo. (Mina barns riktiga namn används inte ofta här i bloggen) Idag saknar jag dig lite extra.

Det är snart 9 år sedan du lämnade oss, MIG. Det är mindre än en månad kvar tills den hemska dagen är här. En av de jobbigaste på hela året och det blir inte bättre trots att åren går.

Jag älskar dig min far!