Den här mannen har jag sett massor med gånger i EON Arena i Timrå. Jag kan tycka att han är ett svin när han spelar men han är en av de bästa målvakter jag sett.

Idag förolyckades han i en flygolycka tillsammans med flera ut sitt nuvarande lag.
Tror att många i hockeyvärlden sörjer honom idag. Jag gör i alla fall de!!

Vila i Frid Stefan Daniel Patryk Liv!

Anonym om Inget ont som inte har något gott med sig.:

Men va f-n... sitter ju å stortjuter...! På jobbet dessutom... har följt din blogg i flera år och kommer i håg er tid tillsammans och den dagen han gick bort...eftersom jag inte känner (kände) honom så "glömmer" man ju att sånt har hänt.. Men nu kom det upp igen och jag tjuter som ett barn... Vackert!




Va kul att någon faktiskt följer min blogg under en längre tid.
Ja, Anders var en väldigt fin människa. Han har gett mig och Mojjo väldigt mycket bra i vårt liv.
Utan honom hade vi inte varit dom vi är idag. Utan honom hade jag nog aldrig träffat Mogge, fått Lillefot och varit så tillfreds med livet som jag är. :)
Tänk vad en människa kan göra en annan människa bättre.

För 3 dagar sedan försvann får katt Spike. Troligtvis har han ramlat ner från balkongen.

Jag har letat överallt, inne, ute, uppe och nere. Jag har krypit under balkongerna på bottenplan på 3 av husen i området, "kissat" och lockat medan jag tittat upp i träden, gått och skakat matpåse och ropat men ingen Spike har kommit fram... förrän i morse.

Av någon anledning fick jag för mig att rasta Ymot innan jag åkte till jobbet för att underlätta Mogges dag. Och vem kommer inte jamandes, blöt och smutsig över gården om inte min fina lilla pojke.
Så nu är han hemma, min underbara, goa lilla katt :)

Grejar med ny design men orkar inte mer ikväll..

Min dotter har haft ett par jobbiga veckor med lite sömn och det märks på hennes humör.
Hon orkar inte lika mycket på dagarna och hon blir lättare ledsen och grinig. Men nu är snart vattkopporna helt borta så snart kanske hon får sova hela nätterna igen.

Tror jag ska skämma bort henne med en mamma och dotterdag snart. Utan lillebror som alltid ska ha uppmärksamhet. En dag, åtminstone några timmar när hon får stå i centrum, bara hon.

Under mitt arbetsliv har jag hunnit med en del. Det har varit telefonjobb, kundserviceyrken, receptionist, administratör, kablagearbetare, butiksarbetare, vårdbiträde, ja de mesta har nog testats på.
Men det yrket jag stannat inom längst har varit väktaryrket.

Jag har trivts bra inom detta yrke, det finns så många vägar att gå att man sällan blir låst i ett arbetsmoment. Jag trivs fortfarande med detta men känner att det står still lite för mycket just nu. Jag vill utvecklas och anser att jag är överkvalificerad för det jobb jag de sista året utfört. Därför har jag valt att lämna detta yrke, gå ner på en behovsanställning. För första gången på länge lämnar jag tryggheten i väktarjobbet, det är ju det jag kan, och satsar helhjärtat på något annat.
Jag skall bli trafikplanerare.

Jag har nu arbetat 3 dagar på mitt nya arbete och trivs som fisken i vattnet. Arbetsuppgifterna kommer passa mig perfekt. Jag ser fram emot närmin lärotid är slut och jobben börjar rasa in. Här känner jag att jag får utvecklas och använda min kompitens.
Redan efter dessa 3 dagar känner jag att detta kan vara rätt.

Detta beslut om att byta jobb har gjort mig gladare och mer positiv till allt. Jag är glad när jag kliver upp på morgonen för att jobba, jag ser fram emot en arbetsdag och framför allt, jag längtar efter jobbet när jag är hemma?! :)

Nu hoppas jag att detta jobb ger mig det jag vill och låter mig utvecklas, Då blir jag nog kvar här länge..

Idag fick jag höra hur stark jag var som människa. Det var inte första gången jag fått höra dessa ord.
Jag vet att jag är psykiskt stark idag, men jag skulle mer förklara det som att jag blir stark när det behövs, för jag gråter också, jag tappar också fotfästet. Men när någon behöver mig biter jag ihop och tar hand om dem.

För ca 2 år sedan, närmare bestämt den 24 augusti, miste jag en kär vän. En fd pojkvän som blivit något mer, något bättre. Han blev en av mina bästa vänner. Tiden som flickvän och pojkvän gjorde att vi accepterade varandras fel och brister och kunde, då det tog slut, vara vänner utan att döma varandra.
Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord. Vi blev varandras tryggheter i all oro som fanns runt oss.

När denna dagen kom hade vi inte pratat med varandra på ca 1 vecka. Det var mycket i båda våra liv. Du hade barnen som tog din tid och jag var nykär och hade inte tid med annat än kärleken. Men just den där dagen stannade tiden upp och världen stod stilla i några sekunder, de va de sekunderna då din dotter berättade att du var död.

Ångesten över att jag inte svarade i telefonen den natten kommer alltid finnas. Att jag inte svarade när dina barn behövde mig. Att jag inte fanns där när din dotter bröt ihop och behövde få krypa in i en välbekant trygg famn.

Jag spenderade de närmaste dagarna i ert hem. Sittandes i din dotters säng med henne gråtandes i min famn. Jag har sedan den dagen försökt finnas för henne i vått och torrt.

Din son fann sin mor och har byggt upp ett nytt liv där han har funnit ny trygghet och ny mark att stå på.
Han är 18 år nu, stor...
Och han är så lik dig. Han är så fruktansvärt lik dig i sitt sätt, i sitt rörelsemönster. Han är vacker, troligtvis vackrare än dig, detta då jag älskar hans lockiga blonda hår och hans glada ögon.

Och din dotter...
Ja, hon är stark, en av de starkaste människor som korsat mitt liv. Hon har byggt upp en egen värld. En trygghet runt sig själv där hon vet att hon kan. 20 år och har omvärderat livet till något bättre.
Jag vet att hon många gånger vill stänga in sig, krypa ner under täcket och aldrig mer komma ut. Hon saknar dig nog mer än någon annan. Men hon tar alltid mod till sig och kryper upp ut sängen och tar tag i dagarna som kommer. Hon kommer gå långt den där damen! "Min" dotter kommer hon alltid att vara.

Själv då, hur har jag tagit allt?
Jag kanske ska säga tyvärr har jag tagit det bra. Jag var så lycklig i mitt liv när du försvann, så trygg och så glad att din bortgång bara rubbade ytan. Klart jag saknar dig ibland, tänker på dig ofta, skrattar åt vissa minnen, gråter åt andra. Men i det stora hela fick din bortgång mig att ta vara på det jag har.
Det fick mig att inse hur viktig vissa människor i mitt liv är. Hur rädd jag bör vara om Mogge :)

Så...
Inget ont som inte har något gott med sig.
Jag hoppas och tror att du ser oss från ovan. Ser hur något fint kan växa ur en tragedi.
Fågel Fenix.

Idag tog jag och barnen en promenad. Lillefot följde gärna med hängandes på magen, sprattlandes med benen :)

Jag är en av de där människorna som tycker att de ser konstigt ut med vuxna människor i sparkdräkt. De sägs vara skönt men de måste ju bara vara otympligt. Tex vid toabesök, av med hela stassen för att kunna sätta sig och kissa. Men för killar kanske de går om dragkedjan går åt båda håll, då fattas ju bara "stjärtlappen" bak.

Nej, barn använder sparkdräkter, inte vuxna.
(Om de inte är påven eller kungen)

Inatt har Lillefot sovit jättedåligt. Han har gråtit sig till söms varje gång han vaknat till. Han har haft feber och troligtvis har vattkopporna kliat. Men idag är han på strålande humör igen.

 

Mojjo sitter just nu i badkaret och leker med dockor och skrattar. Älskar att höra hennes röst och skratt. Det värmer i hjärtat att höra mina barn glada och se hur stolt och duktig storasyster hon är.
Denna vecka är busungarna hos sin mamma och Mogge jobbar nästan varje dag så nu får jag rå om barnen i lugn och ro. Jag och Mojjo har haft soffmys 2 kvällar i rad och det blir det troligtvis ikväll med.
Vi har bakat en hallonkladdkaka som vi ska mummsa på ikväll och se på barnfilmen UPP.

 

I övrigt så har de inte hänt så mycket mer. Vi myser mest inne då de inte är något tilltalande väder ute.

Milo har inte ens 10 vattkoppor på kroppen, men han har nog 15 bara på huvudet, men ingen i ansiktet.
Försökte knäppa bilder på honom men eftersom han är lika busig som vanligt så är det svårt att få bra bilder där dom syns. Mammas lilla kille!

Vattkoppor. Då ser vi på TV och äter godsaker.

Idag har barnen badat i poolen och busat ute nästan hela dagen. Mojjo är den enda av ungarna som i skrivande stund är vaken och hon ligger i sängen och tittar på sin nya film som jag köpte idag. Filmen UPP.

Är så glad att jag har min underbara tös. Hon har kommit in i en kramperiod och jag njuter av varje sekund hon sitter i mitt knä och gosar. Hon är verkligen min prinsessa. Något som värmer extra gott i hjärtat är när hon kommer smygandes på mornarna, nu när Mogge jobbar förmiddag så jag får ha barnen för mig själv, och kryper upp i vår säng. Busar lite med Milo, kramas och ser på barnprogram. Då njuter jag som aldrig förr.
Jag är så stolt över mina 2 barn så jag vill skrika ut det för hela världen. Jag älskar dem mest i hela universum som Mojjo skulle ha sagt :)

I helgen har vi hunnit hälsa på mormor och morfar som har campat på Berga. Mojjo tyckte det va väldigt spännande att dom stod med husvagnen på vår badplats. Dricka dricka och äta rökta räkor, de är grejor de. Annars har vi mest varit hemma och lekt med grannjäntan.

Veckan ser ut att gå i samma linje. Bad, sol och bus på gården. Kanske ner till havet och bada så vi varvar poolen med havet :) Underbart hur de än blir.

Nu ska jag gå och snusa en gång till på mina barn, inne på 3:dje omgången sedan dom gick och la sig, sedan ska även jag krypa ner bredvid den sovande sambon och se på TV.

Idag skulle min far fyllt 60 år. GRATTIS PAPPA!!

Hejsan alla/de få som läser!

Jag har inte skrivit så mycket på sistone och det beror nog både på att människor har så många åsikter om det man skriver och att det har varit semester för både Mogge och mig så jag inte har suttit vid datorn utan gjort massa saker men familjen istället.

Men vi mår bra. Mojjo växer så det knakar både fysiskt och mentalt. Hon har förändrats mycket sedan hon gick på "sommarlov" redan i april/maj. Hon gick inte så mycket på dagis dom månaderna då hon var hemma med mig och Lillefot istället. Hon är en väldigt duktig storasyster och vill gärna hjälpa till, ibland lite väl mycket :)

Lillefot växer så man nästan kan höra vad det sprakar i benen. Han är 67 cm lång och väger redan 8910g. Min lilla tjockis. Men jag säger som läkaren som vaccinerade honom igår, bebisar ska vara tjocka :)

Vad har hänt under Juli och Juli då?
Vi har döpt Lillefot och namngivit Mojjo, badat massor, haft minisemester hos Mojjos mormor och morfar, firat massa människor i vår omgivning, hälsat på massor med vänner, framför allt Linda och Micke, umgåtts med våra grannar och mycket mycket mer. Vår planerade semesterresa har vi skjutit på då det spöregnade när vi skulle åka så vi kanske planerar om och åker någon annanstans i augusti istället. Finns lite för många ideér nu.

Är även inne i nån inredningsperiod nu och håller på att måla halva vårt bohag vitt, detta kanske kommer visas på bild så småningom. Måste ju roa mig med något på de få regniga dagar vi haft.

Men nu vet ni iallafall att vi lever och mår gott.

 

Har börjat lite smått med blommor till namngivnings och doptårtorna. 2 till Mojjos och 2 till Milos är klara. Sedan har Mojjo stansat ut småblommor åt mig. TACK!

Första målningen.

Idag har tjejerna badat i poolen hos min underbara vän Linda och hennes familj. Dom bjöd även på lite mat trots att vi ätit. Jag tackade dock nej till fisken men smakade lite stek istället. Gott!

Jag och Linda har pratat minnen, tittat på smycken, pratat strunt och bara varit. Mogge har stått med mannen i familjen hela kvällen och pratat affärer :) Så skoj att även dom kom överens. Likaså barnen.

Har helt enkelt haft en helt underbar kväll hos dom. Men nu är vi hemma, ungarna hamnade i säng om än sent och nu är det dags även för oss vuxna att krypa ner under täcket.

orkar bara inte blogga just nu :)