Idag har jag och Mojjo klätt julgranen. Mojjo var helt lyrisk, hon älskade både ljusen och kulorna.
Just när vi stod där insnärjd i allt glitter ringer telefonen...
De va... FREDDE!!!
Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen. Jag har verkligen saknat min allra "bästaste" vän.
De va så skönt att höra hans röst. Jag behöver honom i mitt liv. Den här veckan utan honom har varit hemsk!
Nu känns allt lite lättare.
Nu kanske jag kan dela de jobbiga delarna i mitt liv med honom igen, även de roliga såklart.
Men jag behöver honom nu när jag ska gå igenom utredningen på vad som händer med min kropp,

Jag älskar dig min allra "bästaste" vän!!