Vilket hundliv..
Som de flesta kanske har förstått delar jag livet med en stor, svart, och hårig man.
Han väger 62 kilo och är min lilla bebis.
Jag har studerat honom de sista dagarna och insett att hans liv går ut på att sova och äta, samt utföra sina behov.. gärna så nära mina fötter som möjligt.
Denna svarta svanspinskande marodör är inte bara halvblind, han är trolgitvis döv med, eller bara seg.
-SITT YMOT! (Detta kommando används ca 20 gånger om dagen, vid tex utfodring,)
Ymots reaktion:
Sitt? Vad var det nu igen? Hmmm... Rumpan i backen,,
Vad var rumpa för något? Rumpa? Hmmm.. Ja just ja, den där stora saken svansen sitter fast på.
Vika benen, först höger, Nej! Jag måste böja båda samtidigt.. ÅH!
Vika båda benen och... PANG! Så ja, då satt jag. Va de sitt hon sa?
Denna rutin går vi igenom varje gång han får ett kommando. Man ser riktigt vad det knakar i huvudet på honom när han skall hitta rätt "diabild" i huvudet för att se vad han skall göra.
Denna hund hör även till den skala hundar som älskar rosa blommor, om det finns fler vill säga.
Dom luktar tydligen väldigt gott! Han kan inte heller gå på blött gräs för det är äckligt under tassarna.
Han sover helst i bilen i 8 timmar istället för att komma ut och busa 45 minuter på lunchen och gå 3-4 småpromenader under resterande arbetsdag. Får släpa honom ur bilen.
Nä han kommer hem skyndar han sig.. JAAAA! Enda gången de blir lite fart på honom!!, till matskålen.
Han springer faktiskt även om man kastar en boll eller pinne men annars är det sakta men säkert som gäller.
Äter all mat han får och gärna lite av Moas och katternas med. Sedan är det första bästa hörn att sova i.
Helst vill han sova i fotänden på sängen hela dagarna men det får han bara om överkastet ligger på.
Är det detta som kallas rottweiler?
MEn du måste äta! Vet att det är inte min ensak, men ät.