Satt här i soffan i godan ro och helt plötsligt ringer telefonen.
Lille P som ville komma och hälsa på. Nu sitter han här med mig i soffan och surrar skit.
Skoj att träffa lill-grabben lite då och då. Så glad att han känner att han fortfarande kan hälsa på.
Även han frågade efter Tias, va skoj att alla börjar engagera sig i mitt liv nu?! Men P får göra de, för han är min lille P.
Killen har ju precis fyllt 15 och är ute och brummar moppe dagarna i enda. Då kommer man till tant S.

Nu sitter jag här och deppar, har fått så många sms av folk som vill att jag skall komma in till GF och leka med dem men jag har ingen barnvakt till Mojjo. Istället sitter jag här i Mattias gamla tröja, ett par arbetsbyxor och hostar.
Men snart kommer godistransporten, då blir jag glad igen.