Jag kunde aldrig tänka mig att det fanns en människa i världen som kunde göra som denna människa gjort.
Mycket har jag sett och varit med om men jag har nog aldrig känns mig så medvetet sårad av en människa.

Min far dog efter att han skällt på mig, skällt ut mig efter noter för att jag valt fel man att leva med.
Jag har inte kunnat förlåta mig än idag för att jag sårade min far på det sättet jag gjorde.
Min far berättade den dagen hur besviken han va på mig för att jag gjort det val jag gjorde och jag har aldrig fått visa honom att jag lämnade mannen jag levde med och idag mår bra.
Jag lever varje dag med känslan att jag svek min pappa och igår kan jag ärligt säga att jag tror att han var här.
Moa hälsade på honom. -Hej Morfar!
Vad ville han?
Idag fick jag svaret. Han ville varna mig för ännu en människa, en människa jag lämnat min trygghet för, en människa jag släppt in i mitt liv, en människa som än en gång skulle såra mig. Men även en människa jag trodde på, som jag vet kommer ordna upp sitt liv och bli en bra människa, men vägen dit är otroligt lång.
Idags skulle denna människa följt med mig till min fars grav.. han lovade att han skulle följa med mig, istället går han bakom ryggen på mig och ljuger för mig.
Jag tänker inte åka till min far idag.. jag fixar inte det själv.

Så.. JA! Där är jag svag, jag är rädd för att svika mina nära och kära.
Rädd för att svika min far. Så.. JA! Ibland är jag inte så stark!
Jag kommer sakna er "mimmi" och lille-T.
"Mimmi" du värmer verkligen mitt lilla hjärta och jag hoppas att skorna passar. Du om någon har förtjänar dem.
Du kommer bli en sån underbar människa när du blir stor för du har verkligen inte något ont i dig.
Du är snäll rakt igenom, det ser jag på dig!