Det finns en plats som länge varit en klump i min mage men nu börjar jag längta dit.
Hittade en film om min underbara farmor igår när jag var och grävde i kartonger i förrådet.
Denna film handlar om farmor, en människa som jag idag uppskattar otroligt mycket även om jag inte hälsar på henne så ofta.
När min far levde bodde han de sista åren tillsammans med min farmor i hans föräldrahem. Han skulle renovera huset och bo kvar där även när farmor gick bort. Tyvärr gick min far bort för tidigt.
Detta hus ärvdes då av mig och min bror och vi har därefter överlåtit det/sålt det till våran kusin som idag använder det som "stuga".
Jag börjar få en otrolig längtan dit och vet att jag är välkommen dit när jag vill. Men jag vet inte om jag fixar det.
Nu är det ödligt och tomt, minnerna finns kvar men det känns som, efter att farmor flyttade, gården är lika död som min far.

Dagen kommer sakta krypande, den dagen min far dog för 5 år sedan.
Saknar honom men livet går vidare och nu kan det bara bli bättre.

I morgon skall jag hälsa på min kusin och hennes barn och det är något jag verkligen ser fram emot.
Har förklarat många gånger hur mycket dom betyder för mig och efter gårdagens samtal med min kusin förstår jag än en gång varför.
Dom finns alltid där för mig. Hon är omtänksam, stöttar mig, förklarar både snällt och ibland hårt men rättvist vad hon tycker om mitt liv och om det som händer. Uppskattar ärligheten. Det är det här som är familj!