Jag vaknade imorse och saknade hans kropp bredvid mig i sängen. Han började tidigt idag.
Vänder mig om och kramar den kudde han bara några timmar tidigare sovit på. Den luktar honom.
Jag känner hur saknaden kryper på. Jag saknar honom efter bara ett par timmar.
Det första jag gör när jag hittar min mobiltelefon är att skicka ett sms till honom. Ligger kvar och väntar på svar.
Njuter av välbehag när det plingar i telefonen.
Under dagen kommer saknaden i vågor. Jag kommer på mig själv av att sitta och le när jag tänker på honom.
När kvällen kommer börjar även nedräkningen. Snart kliver han in genom dörren.
Snart kommer han lägga sina armar runt mig och krama mig som han alltid gör, ge mig en puss och säga precis det jag känner.
-Jag har saknat dig!
Jag vet att jag får somna tätt tätt intill honom även inatt och det gör mig lycklig.

Mållgan, jag tycker om dig!