Efter den här dagen har jag insett att jag aldrig kommer kunna släppa Alex och Pontus. Dom kommer vara mina barn så länge jag lever. Alltid vara välkomna hos mig vad som än händer.
Saknaden efter Pappa Pucko, numera Anders, är oförklarligt stor. Alex förklarade livet med hennes far med ett ord: Believe, Ett bra ord tycker jag.

Anders har inte bara varit min pojkvän under fjolåret. Han var även en av mina bästa vänner. Som jag skrev tidigare, en människa jag alltid litat på och som jag alltid kunnat tytt mig till. För bara 2 veckor sedan satt vi vid köksbordet hos honom och han torkade mina tårar, talade mig till rätta och fick mig att skratta..
Jag känner så mycket för hans familj nu. Träffade alla idag men önskar att det vore under roligare omständigheter.

Kände att jag behövde åka hem en stund nu på eftermiddagen efter alla tårar. Mitt hjärta börjar säga ifrån och jag känner att jag behöver vila lite innan Mogge kommer hem.
Mogge är helt underbar i detta sammanhang. Jag vet inte hur jag skulle reagera om hans ex gick bort och han åkte dig, Men jag tror han förstår att jag inte ser Anders som ett ex, utan även som en nära vän. Men Mogge fixar och donar för Alex och Pontus och jag vet att även Mogge finns där för dem tillsammans med mig. Jag har mist en underbar person i mitt liv men jag har även fått en underbar person vid min sida.

Anders, kommer alltid minnas ditt sista sms, din välanvända citat.
"I´m a totaly disaester my friend."