De där med minnet.. Mamma S vs Guldfisk.

Nu är det så illa att det gör mig ledsen.
Satt nyss och pratade med Mogge och en händelse som tydligen inträffat för ett par veckor sedan.
Vi satt och pratade om vilka regler och lagar det fanns för lastbilchafförer.
Mogge hade tydligen blivit stoppad i Armsjön en kväll för kontroll av körtider och annat kraffs. Han hade med sig ett papper hem som han hade visat när jag frågat varför han var så sen. (Stod ju med maten klar som vanligt *ler*)
Jag svarade Mogge att han troligtvis inte sagt det för jag kommer inte ihåg de.
Men när jag hör hur tydligt han berättar hur han visat papperet, att han lagt det i skålen på bänken och att jag hade lagat mat förstår jag ju att detta är något som faktiskt har hänt.
Var tog mitt superminne vägen?

Det är så mycket sånna här småsaker som jag lägger märke till. Jag glömer var jag lagt mina nycklar/telefon bara 2-3

minuter efter att jag kommit hem. Mogge lugnar mig genom att säga att det troligtvis beror på medicinen men både han och jag är oroliga, det vet jag.
Små tårar i ögonen av både rädsla och fruseration.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0