Nu börjar spänningen stiga. Om ca 2 timmar är Mojjos pappa och hans tjej på genomfart i Sundsvall. Vi har bestämt för att ses så han får träffa Mojjo.
Samtidigt som de skall bli jättekul och spännande känns det jobbigt och nervöst.
Som de flesta redan vet har jag och Mojjo inte träffat honom sedan december 2007. En lång tid.
Under denna tid har vi hunnit vara vänner, diskutera att föra nya försök, bråkat och skrikit till varanda över telefonen och blivit vänner igen. Men idag är vi vänner och jag ser fram emot dagens möte.
Jag är glad att jag idag är dödligt förälskad i Mogge, annars vet jag inte hur jag skulle reagerat över den här dagen.
Nu känns det inte jobbigt pga känslor, nu är det bara jobbigt för att vi inte setts på så länge och jag är otroligt nervös på hur Mojjo kommer ta de.
Jag är rädd att hennes mardrömmar får nytt liv efter idag men vi ska försöka göra den här dagen till det bästa för henne.
Det är hennes pappa och jag älskar honom för det. Han har gett mig det mest betydelsefulla i mitt liv. 

Jag har i 3 dagar nu pratat konstant med Mojjo att hennes pappa kommer upp och hälsar på så hon skall vara förberedd men hon bryr sig inte så mycket. Förra veckan tyckte hon att de skulle bli jättekul att han skulle komma men nu bryr hon sig inte. Förhoppningsvis tycker hon att det blir roligare när dom ses. Jag håller tummarna för att det ska gå bra idag.

Det är nu jag ska ha EKG-grejerna på mig. Då skulle läkarna fått se på hjärtklappning. Tur att jag tar medicinen från och med idag.