Åker jag på Birsta med Alex och shoppar. Idag skall jag inhandla något litet och fint till Mojjos fröken som gör sin sista dag imorgon, en blomma eller något annat fint till Mållgans mamma i morsdagspresent på order från honom, och en blomma eller något annat speciellt till en väldigt speciell grav, även denna på på Mållgans begäran.

Historien bakom denna speciella grav berör mig. Jag imponeras över de starka människor som lever med denna historia tätt inpå sitt liv. Jag ser människor som tar till vara på sna liv, sina vänner och sin familj och jag ler inombords när jag ser hur mycket kärlek som verkligen finns hos dem. Dom får mig att må otroligt bra. Jag tror jag har hittat "hem".

Igår när jag släppt av Mojjo och Mållgan vid lastbilen drog jag upp sterion och ur högtalarna hördes Alicia Keys låt No one. Jag har alltid tyckt om den men igår lyssnade jag på texten ordentligt och det är precis de jag känner för Mållgan.
Folk kan prata och säga vad de vill om honom, om mig och om oss. Men både han och jag vet att det vi har är speciellt.
Jag har skrattat konstant sedan han kom in i mitt liv. Han har gett mig trygghet, värme och omtanke. Han har för första gången sedan mitt äktenskap gett mig det jag söker. Du är underbar, Mållgan!!