När vi satt i soffan förut och myste ringde telefonen. Jag svarade som vanligt med mitt förnamn och på andra sidan hörde jag en välbekant röst som jag inte hört på länge.
Det var Mojjos storasyster Ida. Jag blir tårögd när jag hör hennes röst. Jag längtar efter henne.

Vi planerar att åka söderut så snart Mojjos faster fått sin lilla Hugo, vilket beräknas till våren. Jag hoppas verkligen att ekonomin tillåter de. Det är så många jag vill träffa där nere som jag inte sett på länge.
Framför allt min "syster" Linda. Men men...
Nu har jag lovat lilla Ida att vi skall stanna till hos henne på vägen ner. Och det ser jag fram emot.
Trots att jag inte lever med hennes pappa längre, eller har någon kontakt med honom eller hennes mor så saknar jag henne.

Nej, nu ska jag krypa ner bredvid Mogge och se på lite TV innan det är dags att sluta ögonen.