sara om Helgen i bilder:
skydda inte mördarhundarna bort med skiten istället

Den här kommentaren väntade mig när jag loggade in idag.
Förstår inte riktigt vad den här människan menar.

Jag har haft hund i hela mitt liv. I början jakthundar eftersom min pappa var älgjägare. Dom stor alltid i hundgårdar när de inte var inne med oss på kvällarna. Jakthundarna vi haft har varit ganska "vaktiga" men det är pga att de inte varit så socialt tränade som tex ymot. Dom har min far haft för jakt och de har endera varit i hundgården eller på löplina beroende på var min far bott.

Ymot därimot är väl vad "icke hundmänniskor" kallar mördarhund. 60 kg brukshund, 60 kg rottweiler.
Visst är han stor och kan se skräckinjagande ut men är världens snällaste jycke. Vem är då djävla dum och tror att jag skulle låta en elak hund få växa upp bland våra barn.

Jag har haft Ymot sedan han var 6 veckor. Dvs 6 år denna månad. Jag har fostrat honom, tränat honom och han har levt inpå vår familj som en familjemedlem. Snällare hund får man leta efter i den viktklassen.
Känner även människor som äger pitbulls, det är ju tydligen en riktig mördaghund enligt "icke hundmänniskor". Men även där ligger ansvaret på ägaren och uppfostran av hunden, precis som med barn.

Enligt mig är en mördaghund en sådan hund som biter och skäller. En osäker hund som skyddar sig trots att inget hot finns. Jag tror att detta beror mycket på miljöträning av hunden, även uppfostran i öviigt. Har hunden ingen social träning så blir de osäkra och rädda, därav blit de aggresiva. Blir hunden slagen ger den igen, tyvärr kanske inte alltid på den som slagit den.

Jag sa senast idag till Mogge att jag är mer rädd för små ettriga hundar än en lugn stor hund. Ofta ser man små hundar som hoppar, skäller, bits. Är detta pga att de är små och inte behöver tillrättavisas. Är dom söta även fast de bits? Ymot har blivit uppfostrad att inte bitas, hoppa eller skälla på folk i onödan. Dock så vill jag att han skall vakta vårt hem om någon okänd kommer och ingen skall in i våran bil oanmäld. Jag har försöt lära min hund att om jag accepterar personen, släpper in den i mitt hem, går fram till den först så skall även han acceptera den.
Och jag har aldrig haft några problem med en folkelak hund.

Den enda Ymot bitit är mig. Detta skedde under en väldigt pressad situation och jag har aldrig dömt honom för det. Jag förstår varför han gjorde det och det var vårt eget fel. Inte hans.
När vi busar kan han naffsas men släpper direkt när man säger aj, då är det endast bus från hans sida.

Så.. SARA...
Vad menar du egentligen med din kommentar?
Var den menar till bilden på Ymisen och den andra lilla hunden?
Jag kan meddela att det var de små hundarna som var instängda eftersom de skäller, hoppar och busar. Ymisen är lugnet själv och är oftast med oss var vi än är.